St Andrews & Anstruther
Något av det bästa med mitt universitet är att det anordnar gratis aktiviteter för internationella elever, så att vi ska få se mer av Skottland och Edinburgh. Så igår tog jag Fatou under armen och hoppade på en buss mot St Andrews och Anstruther!
Skottland levererade som alltid, så himla vackert landskap precis överallt.
Efter någon timme på bussen var vi äntligen framme i St Andrews! Kika lite på skyltar för att hitta rätt bland alla smala gator.
Alla hus var som tagna ur en film med murade väggar och pyttesmå dörrar.
Titta bara, jättesmå! (Och nu är Fatou också ganska liten, så det kanske inte syns så väl, men de är verkligen pytte.)
Sånt här överallt. Klätterväxter + små stenhus måste ju vara den bästa kombinationen.
Vi hittade en fin trädgård där vi smög in och fotograferade, beredda på att springa om vi mötte någon (vilket vi också gjorde..).
Så himla fin stad. Påminde väldigt mycket om Oxford, fast en skotsk version.
Vi hittade St Andrews University, kikade in mellan grindarna och avundades de som har turen att få gå där. Som Hogwarts ju.
Vi gick förbi den gamla Katedralen och fantiserade om hur fin den måste ha varit förut.
Sedan hittade vi slottet, men var mer intresserade av stranden där vi plockade snäckor och glasbitar som slipats alldeles lena.
Vi köpte varm choklad för att värma oss i Skottlands eviga stormvindar och hoppade på bussen för att åka vidare till Anstruther.
Anstruther är en liten, liten fiskestad som ligger kanske en timme från St Andrews. Där ser alla ut som sjömän (ja, faktiskt) och pratar så bred skottska att man knappt förstår ett ord.
Vi skulle äta fish n chips på en prisbelönt liten restaurang!
När vi fått vår mat, förpackad i små fina lådor, satte vi oss på en bänk vid hamnen och dog godhetsdöden. På allvar den godaste fish n chips jag ätit.
När vi ätit upp var det dags för upptäcksfärd! Vi tog såklart vägen längs med kusten och njöt av havsluften.
Vi hittade ett smugglarnäste.
Och dog lite på hur vackert Skottland kan vara.
Och så svängde vi runt ett hörn och hittade en vägg full av snäckor! Så galet fint, och vi kunde såklart inte låta bli att fundera på hur lång tid det tagit att trycka dit varenda liten snäcka.
Vi vände och gick tillbaka för att vi inte skulle missa bussen hem, men vi hade fortfarande några minuter över så vi gick ut på en pir för att kika på alla små båtar.
Vi hade lite mat över, och i stället för att slänga det i soporna (man fick nämligen inte ta med den på bussen) ville Fatou mata en liten mås som gick framför oss.
Efter två bitar mat tittade vi upp och hela himlen var full av måsar som ville smaka.
Så vi stannade där en stund och försökte fördela den jämt mellan alla tusen fåglar.
När solen började gå ner var det dags att hoppa på bussen hem igen. Så himla fint litet äventyr!
åh! du är avundad ska du veta, med alla fina upplevelser du samlar på dig. fint att följa.