Jennifer Stroud

 

Ni är många som skriver och vill att jag ska berätta om min och Loves relation, och såhär; han är min bästa bästa person, men vi är bara vänner, inget mer. Fast, det är inte så "bara" ändå. Vänner försvinner inte på samma sätt som pojkvänner, de finns alltid där, och det är ju tusen gånger finare.

 

Vi har känt varandra sedan ettan på gymnasiet. Han hade bandana och slitna converse, och jag glamrockshår och trasiga tights. Vi gick i samma IB-klass och har verkligen gjort så mycket tillsammans, upplevt så mycket tillsammans. Vi spelade gladpop i samma band, och bråkade om scenkläder och lakan. Love var den som hjälpte mig igenom mina fysik- och mattekriser, och han var den som fick mig att skratta sådär från längst ner i magen tills jag trillade ihop i en hög på marken. Vi åkte till Sydostasien i 3 månader, äventyrade i djungeln och höll varandras händer när vi blev inlagda på sjukhus i Kambodja. Och så flyttade vi över Nordsjön tillsammans, om än till olika städer med 60 mil emellan. Vi bara klickar, så galet bra, och han har kommit att bli en självklar del av mitt liv. Jag väljer honom varje dag.

 

Love är så kreativ och driven, och sjukt bra på precis allt han tar sig för. För honom finns inga gränser, allt är möjligt. Det smittar av sig och får mig att ta för mig av livet och att drömma stort. Han hjälpte mig så himla mycket när jag sökte till Skottland, kanske inte med allt det praktiska, men han fanns alltid där för att stötta och peppa om jag behövde det. Tack vare honom vågade jag, och så är det fortfarande. Om det är något som jag tycker är svinläskigt tänker jag bara att "om Love kan och vågar, så gör jag det också". Fungerar verkligen varje gång.

 

Han är den jag vill berätta precis allt för, och varenda situation, no matter what, hade varit tusen gånger bättre om det fanns en knapp med funktionen "insert Love". Han har världens bästa humor och får mig alltid att gapskratta åt minsta lilla. Vi kan fula oss och hoppsa sönder, samtidigt har vi djupa diskussioner om politik och psykologi. Han är den personen jag litar mest på, jag kan hulkgråta till snoret rinner och han bara kramar mig hårdare. Och han är så sjukt omtänksam och så duktig på att ta människor att det är totalt omöjligt att inte tycka om honom, alla som träffar Love älskar honom straight away. Världens bästa person helt enkelt.

 

Och ni som har hängt med lite längre vet ni att vi var ett par förut, ett par månader som i jämförelse med 6 (snart 7) års vänskap krymper till en bråkdel, men vår tid är inte nu. Vi behöver leva våra egna liv ett tag till innan vi kan skapa ett tillsammans med någon annan. Och vem vet, kanske gifter vi oss och lever lyckliga i alla våra dagar till slut, men inte nu. Just nu är vänskapen större och viktigare än något annat.