soluppgång, fyrverkerivåfflor och en bergspromenad
Idag steg jag, Fatou och Sinéad upp tidigt för att titta på soluppgången.
Vi bestämde att slottsbacken var bästa utkiksplatsen. Solen hade ännu inte kikat över hustaken och vi höll värmen genom att åka kana på nattens is.
<3!!
Tappa-andan-vackert.
När vi kom hem värmde vi oss med té och gjorde en våffeltårta för att överraska Chantel som fyllt år under jullovet. Hennes flyg skulle landa vid tolv, och väntan kändes ungefär som en halv evighet. När hon väl ringde på porttelefonen och bad oss att hjälpa henne med väskorna, blev vi så exalterade att tofflorna åkte av och glömdes kvar i trappan.
Så här glad och överraskad blev hon! När en fyllt år måste ju en ha spexiga ljus i tårtan också, spraket var dock en halvmeter högt och påminde mer om fyrverkerier än något annat.
Jag menar titta bara, helt galet ju.
Så himla fin och bra!
Och tårtan sen, pga smältande grädde blev det kanske inte världens mest estetiska tårta, men jösses vad god den var. Perfekt frasiga våfflor, chokladkräm gjord på smält choklad och grädde, och färska jordgubbar. Ja, ni hör ju. Så gott!
Vi åt tills vi sprack ungefär, så för att råda bot på paltkoman och fånga den sista soltimmen tog jag Chantel under armen och så promenerade vi till Arthur's Seat.
= världens bästa plats.
Jag var glad och blåsig! Och vampyrtandig med mina överallt-tänder.
Och Chantel briljerade med ett gladhopp (eller leprechaun jump som mina fina irländare kallar det) värdigt en höjdhoppare. Så galet bra att ha henne här, och att vårt lilla gäng är fulltaligt igen.
När vi följt stigen hela vägen runt hade solen redan börjat gå ner och månen lyste klart över berget. Väl hemma lagade vi mat tillsammans och drack ungefär tusen koppar té, diskuterade epistemologiska problem och googlade fulsöta hundar. Bästa.
hihi leprechauns!♡