glamrockshåret, luggen och lite musik
Under frågestunden (håller på att sammanställa de sista svaren nu, så håll ut om du inte fått svar än!) så fick jag denna frågan: vilka frisyrer har du haft genom tiderna? Och när jag satt och letade bilder igårkväll så insåg jag att detta får nog bli ett helt eget inlägg.
Okej, vi börjar i ettan på gymnasiet. Året var 2007.
I nian hade jag påbörjat en liten revolution mot hela småstadstänket om att en inte fick sticka ut det minsta (i lilla Vislanda där jag gick på högstadiet var det en enorm grej att bara färga håret svart), och i ettan på gymnasiet blommade jag ut till en äkta liten glamrockare. Jag hade världens största hår och använde i snitt 1 flaska hårspray i veckan. Det var skinnjackor, nitbälten, bandtröjor, cowboyboots och svartmålade ögon. Haha, alltså, oh my, nu när jag kollar tillbaka är det ju helt galet att jag sett ut såhär.
Min glamrocksperiod höll sig i till mitten av tvåan ungefär, sedan kände jag att nääee, det här är ju inte jag. Jag passade aldrig riktigt in i hela glamrocksscenen, speciellt inte som nykterist, det kom så mycket med hela den imagen som inte stämde in på mig alls. Så jag gjorde en helomvändning, avfärgade håret och började klä mig i "snällare" kläder.
I trean på gymnasiet hade jag en period med massa färg och enorma rosetter, och mitt hår började sakta anta sin naturliga nyans.
Och detta har ju inte riktigt med hår att göra, men jag spelade klarinett i band också!! Oxford Circus hette vi och det började som ett CAS-projekt (IB-barn vet var jag pratar om), men blev så mycket mer än det. Vi var så många att vi knappt fick plats på scen, bjöd på kanelbullar och godis, trollade fram saker ur hattar och sköt vår gitarrist med en banan. Ungefär så. Och lite såhär lät vi (det är Love som sjunger den första, för den som är nyfiken):
Och här spelar vi på Palladium i Växjö, i lösmustascher! John blev skjuten med en banan precis innan förresten, det är därför han ligger på marken i början.
Lagom till studenten klippte jag av mig håret i en page för första gången, och det kändes lite som att hitta hem.
Den hängde kvar ett bra tag, både med och utan lugg.
Lagom till att jag flyttade till Skottland lät jag håret växa sig långt.
Men jag klippte av det ganska snart igen.
Och så vet ni ju hur det slutade, kortkort och mer nöjd än någonsin. Slut på hårhistorien!
Så himla kul att titta på sånt här! Önskar att jag hade fler bilder på mina knäppa frisyrer genom åren, för de började också där runt 2007, fast då gick jag i sjuan, hehe.