för mig är foton små ögonblick jag vill minnas senare extra.
Det är dubbelt för mig, som du säger, fånga ögonblicken men samtidigt tycker jag det finns en hel del kreativitet i detta. Spännande tankar, får fundera vidare på detta :)
Att fotografera (och att rita och måla) räddar mitt liv skulle jag vilja säga. Det kräver så mycket koncentration av mig att allt annat stängs ute och det är verkligen älskvärt när skolan tar upp minst 40 timmar i veckan. Men jag har jättesvårt att fotografera människor i min närhet eller visa upp vad jag gör för dem. Jag vet att min pojkvän jättegärna är med på mina fotopåhitt men ändå sitter jag och biter mig i läppen länge innan jag frågar om jag får ta en bild på honom.
jag har ingen kamera så jag fotar bara med mobilen. det är ganska bra för då kan jag ju fota vad som helst när som helst. känner också det som en dagbok för jag fotar inte bara sånt som är fint, utan sånt som jag vill minnas. men sen tycker jag det är väldigt kul att fota fula tråkiga vardagliga saker och sen försöka redigera bilden så att det verkligen ser bra ut på nå vis.
åh det går att reflektera över detta så länge!! hursom så älskar jag dina bilder
Fotografering för mig är så himla mycket egentligen, mestadels är det väl för att dokumentera sådant som jag vill ha med mig mer än bara i minnet.
Fotograferingen är som en ett stort förstoringsglas på detaljer i mitt liv, något jag märkt sen jag började lägga ner mer tid på det. Ett sätt att se detaljerna jag tidigare förbisett. Och även den dagbok, som du beskriver. Bloggen är bland det bästa jag har tack vare alla foton.
Foto är att skapa, så enkelt är det!
att fånga en känsla.
Åh jisses så fint. Och åh, vad jag trivs på din blogg.
Alltså detta är så intressant! Önskar att jag också kunnat vara där! Tycker det är så himla spännande med fotografi just vad gäller sanning/realism/verklighet för det finns någon slags allmän idé om att fotot är "sant", även om vi vet att det är redigerad och retuscherat så är vi mycket snabbare med att tänka att det motsvarar verkligheten än vi är med andra konstformer. SÅ HIMLA SPÄNNANDE, för liksom vemsomhelst som fotograferat ens minsta lilla vet ju att det är helt omöjligt att verkligen helt fånga den verkligheten en ser på bild - tänk bara alla de gånger solnedgången och havet varit så fantastiska att en svimmat, men på bild har de mest sett bleka ut. Och jag menar det ligger ju helt i fotografiets natur att det inte blir exakt samma som verkligheten, för jag tror att det är Daguerres första fotografi som han tagit ut på en gata bara, men så som tekniken då fungerade var slutartiden så lång att bortsett från en man som knyter skorna syns inga människor. Så fotografi kommer ju liksom alltid i slutändan vara den värld fotografen konstruerat, medvetet eller inte. INTRESSANT.
för mig är fotograferande dels ett sätt att fånga en känsla men även en kreativ process, i vilken jag vill, likt med annat jag gör, bli nöjd med det jag skapat. jag tycker om vackra fotografier, inte klottriga, även om de klottriga kanske är mer verklighetstrogna så tilltalar de inte mitt öga alls.
Jag har mina bilder som en dagbok, det är något jag upptäckt på senaste tiden. Jag minns inte vad jag gjort om jag inte fotat det, jag bara glömmer direkt. Det gör det lite sorgligt att jag inte har kameran med mig exakt hela tiden och fotar exakt allt jag gör, som jag nästan gjorde för ett par år sen. Men de gamla bilderna är som en dagbok, att bläddra igenom dem är som att överösas med alla minnen som ligger bakom dem. Vilket ju självklart är fint, men samtidigt sorgligt när man inser att man inte gör samma saker eller umgås med samma personer längre.
vilka fina foton <3 :OOO