att bli kompis med sin kropp.
Genom ett tågfönster i Augusti.
Sedan i torsdags har jag spenderat minst 12 timmar om dagen till att plugga, i lördags blev det 14. Har lyckats plöja minst 2000 sidor om sexualitet och skrivit en uppsats som faktiskt blev helt ok med tanke på det pressade läget.
När jag klev upp för att åka till skolan idag för att köra igång ännu ett plugg-race, insåg jag att jag aldrig klarat detta om jag inte aktivt prioriterat mitt välmående, och jag klappade mig själv på axeln för att jag blivit så duktig på att ta hand om min kropp. Sovit minst 7 timmar varje natt (för någon som brukar kämpa för att ens sova 5 timmar är det en guldmedalj). Ätit bra, och med ”bra” menar jag ordentligt; mycket och ofta, ett mål var tredje timme även om jag inte är hungrig för att hålla blodsockret uppe, ätit det jag är sugen på och det min kropp behöver, utan att en tanke på att jag ”unnar mig”. Tagit promenader i rivande vindar för att kunna andas lättare och för att skaka ur spänningar ur axlar och rygg. Skrattat mycket. Och även fast jag är helt slutkörd i huvudet när jag kommer hem efter ett pluggmaraton, är min kropp fortfarande full av energi. Den bästa känslan någonsin, och så himla mycket mer värt än någon spegelbild.
Jag har blivit kompis med min kropp. En sån himla seger va? Bli det du också.
underbart att läsa! <3