2 år.
Jag slår upp ögonen och har inte en aning om var jag är. Blicken drar genom rummet, och när jag inser att jag är nerbäddad min säng på Montague Street ler jag för mig själv i det dunkla ljuset som sipprar in genom de fördragna gardinerna. Jag sveper en filt om axlarna och öppnar fönstret. Det gnisslar hemtrevligt. Den friska morgonluften blandas med doften av frasiga, nyrostade mackor och bryggeriets sötma som ligger likt ett täcke över stadens skorstenar. Mitt hjärta slår ett dubbelslag och tryggheten sprider sig innanför bröstbenet. Hemma. Äntligen.
Idag firar jag och Edinburgh 2 år tillsammans. 2 år sedan jag ryckte upp mina rötter och kastade mig ut i något helt okänt. Totalt skräckslagen. Nu finns hela mitt liv här. Här har jag gråtit mig sönder och samman, skrattat tills luften tagit slut och kinderna krampar. Här har jag skapat mig en identitet, ett jag som känns så otroligt rätt på alla sätt och vis. Vuxit upp och vuxit ihop. Bästa, bästa Edinburgh.
så fina bilder!