sunday morning.
Idag ställde jag klockan på alldeles-för-tidigt-för-en-söndags-morgon för att möta soluppgången på Arthur's Seat. Gnuggade sömnen ur ögonen och lyckades slita mig från min varma säng.
Gatorna var tysta och lyktorna tända.
Termometern visade på nio grader och jag svepte halsduken tätare omkring mig.
Gräset var fortfarande täckt av små daggpärlor som glimtade i det svaga morgonljuset.
Följde stigen uppför den lilla kullen.
Och möttes av detta när jag kikade över toppen. Tappade andan.
Slog mig ner och lyssnade på Matt Corby (alltså, om ni inte hört måste ni genast lyssna, killen har en helt fantastisk röst!) samtidigt som solen steg på himlen. Magi.
Gick vidare, förbi buskar vars grenar dignade av septemberbär.
Himlen gick från blådisig till glassfärgad.
Och träden var klädda i höstskrud.
Vände hemåt igen.
Där nere, där bor jag.
När jag kom hem drack jag kryddigt chaité för att värma mina stelfrusna fingrar och åt frukost tillsammans med mitt lilla kollektiv. Rasade i säng igen och sov i ett par timmar trots att plugget väntar. Testar det här med att sova ordentligt för en gångs skull, tror det kan vara en bra grej.
Blir fasen tårögd av hur fint det är där du är. Du är så duktig på att fånga precis allt.
P.S
Bra tanke om sömnen. Puss