ögonblick från påskhelgen.
Jag spenderade hela fredagen på bilbioteket, skrev skrev skrev, läste, skrev om, och skrev lite till. Här jobbar jag med en uppsats med frågan "What are the prospects for the discipline of psychology over the next 100 years?" och för diskussionen att psykologiforskningen måste ändras drastiskt för att ens överleva. Har visst råkat bli värvad i team sociologi i stället, oops.
På kvällen fick jag besök av en finperson som så fort han kom innanför dörren överraskade med att knyta på mig en ögonbindel och trycka in tame impalas nya i mina öron, så att jag varken skulle se eller höra när han gömde påskgodis med tillhörande ledtrådar i lägenheten. Så himla gulligt (and yes, Otto, very powerful and masculine too).
Lördagsmorgon och jag vaknar intrasslad i ett par armar med varma andetag i nacken. Vi drack kaffe på trappan innan vi sa hejdå för att plugga på varsitt håll. Jag fixade klart det sista på uppsatsen och unnade mig själv att ge det lite extra tid, tycker så mycket om att sitta och pilla hit och dit, formulera om en mening flera gånger och testa nya ord, tills det känns alldeles rätt. När jag gick ut i solen för att köpa mjölk till kaffet och hittade jag dessa små, fluffiga.
Så fortsatte jag att plugga hela dagen lång, och när solen gick ner var himlen alldeles gyllene.
Söndag och solen sken som aldrig förr. Jag gick på morgonpromenad som visst råkade ta två timmar, men äh, hjärnan behöver ju luft. Och sol. Väldigt viktigt.
Bort till kanalen där båtarna speglade sig i vattnet.
Och förbi knoppande träd.
Resten av dagen spenderades inomhus tillsammans med mitt research proposal. Utanför var det hela NITTON HIMLA GRADER. Satte verkligen min självdisciplin på prov. Men jag hade vidöppet fönster, och då var det ju nästan som att sitta utomhus. Nästan.
Idag var det precis lika fint väder (alltså, Skottland, vad händer?!) så jag och Fatou bestämde oss för att lunchpausa på stranden i stället för i matsalen. Bästa beslutet någonsin. Vi satt där i nästan två timmar, låtsades att uni inte fanns, och ville aldrig åka därifrån. När jag kom hem och kollade mig i spegeln kunde jag räkna till sju nya fräknar på kinden. Så fint.
så härligt med lite sol o värme!!