Hörrni, nu har det varit alldeles för lite feministisk läsning här inne, det måste jag ju råda bot på. Så därför tycker jag att vi börjar fredagen med ett gäng läsvärda länkar!
❖
Ibland kan man dö när man föder barn - "
Varje år föds tusentals barn till flickor under 15 år i Guatemala. Var och en av dessa graviditeter är resultatet av ett sexuellt övergrepp. Nästan nio av tio beräknas vara incest." Detta ger mig akut hjärtsnörp och får mig att tänka på Audre Lorde's ord: “
I am not free while any woman is unfree, even when her shackles are very different from my own.” Låt oss aldrig sluta kämpa, förrän varje människa är fri från förtryck.
❖Mensen är alltid ett tecken på hälsa - Om hur mensen ofta bara handlar om veckan en blöder, men en lär sig i regel väldigt lite om den resterande menscykeln. Jag åt p-piller i flera år, men slutade för omkring två år sedan och det var så himla häftigt att upptäcka sin kropp igen och de olika stadierna den går igenom under månaden. En annan noterbar poäng: "
Erika Irusta menar att vi ofta mår som bäst precis innan och under ägglossning. Men inte för att vi just då egentligen mår bättre än annars utan för att det är då vi passar in i samhället på bästa sätt, säger hon." Ibland blir det verkligen så himla tydligt att samhället är stöpt för (och av) personer utan mens; och de beteenden, känslor och humör som faller utanför mallen blir automatiskt "fel", även fast det egentligen är en så självklar del av livet. Värt att tänka på.
❖Jag önskar att folk istället för löften om sockerfritt 2015, eller att träna inför beachsäsongen, har löften om mer glass 2015! - Kajsa skriver så ärligt och bra om kroppen. Och efter att jag de senaste dagarna, gång på gång, har fått förklara för vänner och klasskompisar varför det inte är ok att bedöma kroppar (både den egna och andras) känner jag bara JA TACK när Kajsa skriver: "
Just precis nu önskar jag mig en vinter utan smalhets och träningshets. Utan folk som "unnar" sig en semla eller ett glas vin och straffar sig dagen efter. En vinter och efterföljande sommar där kroppen bara får vara i en frizon, och ALLA får känna sig glada och bekväma i bikini och på stranden."
Jag har inte läst FSOG (och kommer inte att se filmen) och tycker att det är bra med kritik, men alltså, är inte grejen med denna bok att den ska vara upphetsande? Om miljoner kvinnor tycker att den är just det, ska de skambeläggas? Sexnoveller ska väl ofta vara just lite över gränsen för vad som är "ok". Sen, jättetrist om författaren framställer BDSM på ett dåligt vis = klart motiverat att kritisera. Men som sagt, sålänge huvudpersonernas förhållande inte romantiseras så förstår jag inte ilskan över denna bok?
(förtydligande, jag förstår ilskan över företeelserna i boken, det faktum att det händer i verkligheten osv, men boken i sig?)