svar på kommentarer.

Ni har varit så himla frågvisa på sistone (jättekul ju!!) så vi börjar helt enkelt fredagen med ett "svar på kommentarer"-inlägg!

 

 

Lycka till! Kan redan ana lättnaden när det är över. Och en systerresa, åh, så angenämt! I Trondheim, va? Trivs hon bra? Jag saknar också min syster, så... 


Japp, Trondheim!! Ska bli så underbart roligt att träffa henne igen! Och ja, hon trivs jättebra! Är så glad över att hon hittat rätt <3 Och hoppas du får träffa din syster snart du också. 

 
 

Hej! Tycker din blogg är underbar! Du fotar med sådan känsla och du är vacker! Nu undar jag om det skulle vara ok att måla av dina fotografier? Alltså ha dem som inspiration när jag målar? Kram

 

Åh men du <3 Såklart att det är ok! Blir ju så himla smickrad över att du ens tycker om dem! Kram!

 
 
 
Hej Jennifer! 

Måste bara börja med att säga att din blogg är UNDERBAR. Har inte alls tittat länge men är redan fast och har redan bestämt mig för att börja följa den. *Nu ska ta åt dig och bli stolt* 
Jag tänkte bara fråga om du har lust att berätta om hur du upptäckte Skottland och Edinburgh och varför du valde att plugga där och så, kanske om du blev tipsad av någon eller läste på någon speciell hemsida eller så? Eller du kanske redan skrivit ett inlägg om detta här på bloggen som du kan hänvisa mig till? 
Jag slutar nämligen gymnasiet i vår och vill verkligen ut och resa och jag vet inte vad jag vill plugga så det får jag nog vänta med men tänkte eventuellt att jag kanske kunde åka iväg och söka jobb någonstans och Skottland & England står högt på listan! Därför undrar jag om du har några tips eller så, hihi. 

Väldigt tacksam för svar men förstår såklart om du inte har tid :-) om du inte vill svara här kan du alltid nå mig via mejlen. Hoppas du har det bra där borta! 
Kramar!
 
Åh, du ska bara veta hur glad det gör mig. Tack!! <3 Och jag vet inte om jag egentligen upptäckte Skottland på så sätt, utan det var mer en slump att jag hamnade här egentligen. Jag ville plugga i ett engelspråkigt land, USA lockade inte så mycket och England har ju skyhöga studieavgifter, så när jag fick reda på att Skottland är gratis för EU-medborgare sökte jag helt enkelt massa skolor här. Sedan gick jag på magkänsla när jag valde vilken skola jag skulle plugga på, och vilken himla lyckoträff det blev till slut ändå? Både med staden och med skolan.
 
Och jag tycker absolut att du ska testa på Skottlandslivet om du känner dig sugen! Vad jag har förstått är det relativt lätt att hitta jobb och boende här, och det är ju ett helt FANTASTISKT fint land (hehe, ok är kanske liiite biased, men ändå!). Speciellt Edinburgh är himla fint. <3 Om du skulle åka hitåt träffas jag gärna på en fika! Kram!
 
 
 

Hej gullis! Jag tänkte fråga dig hur shoppingmöjligheterna ser ut i Edinburgh? Finns det mycket asbra inte svindyr second hand osv? Är det en stad man bör besöka med sin bästis om man är bara nästan myndig?

Det beror ju på vad en menar med svindyr, men jag tycker absolut att det är billigare här än i Sverige! Det finns många bra runt Grassmarket, t ex Armstrong & Son (även om det är en av de dyrare affärerna) ligger där på hörnet (och en till lite längre upp på gatan), och det finns ett par bra om du följer West Port upp från Grassmarket. 

 
 
Såhär ungefär. Prickarna markerar var Armstrong & Son-butikerna ligger, och så pilen upp mot West Port.
 
Annars finns det väldigt mycket second hand längs med Nicolson St, svinbilligt men inte så välsorterat.
 
Och JA!! Det är en stad ALLA borde besöka, myndig eller inte. Puss fina!
 
 

Har läst det där om kiwiskalen tidigare, men tycker det låter så himlans knäppt? Liksom.. haha nääää. Är det inte väldigt hårigt och strävt att ha i munnen?

 

Åh, men alltså, det är faktiskt inte så knäppt som det låter! Promise! Om kiwin är väldigt hårig så brukar jag gnugga den lite med en handduk så att det mesta håret försvinner innan jag äter den, men annars är det mer bara lite knaprigare!  

 

 


Hej fina fina Jennifer! Vilka otroliga bilder!! (som alltid) Låter som en toppenfredag! 
Jag har för mig att du skrivit om detta men jag undrar lite över boendekostnader om man plugga i Skottland! Är det stor skillnad mellan att bo på campus och att hyra själv? Och vad ligger "levnadskostnaderna" på ungefär? 
Kram och ha en fin lördag!
 
Åh, tack snälla! Det beror på vad skolan tar för att bo på campus, det är lite olika för olika universitet och typer av boende. Men på QMU kostar det ungefär £400 i månaden, och då är värme, el och internet inkluderat. För lägenheten jag bor i nu kostar det £330 per månad med räkningar inräknat, så det är ju lite billigare, men så måste jag köpa busskort för att ta mig till skolan, och det kostar £40 i månaden. Utöver det spenderar jag ungefär £20-25 i veckan på mat (Lidl är SÅ billigt här, en kan fylla två matkassar för typ £15, helt knäppt), fast om jag äter mycket i skolan blir det så klart lite mer.
 

rubriks kub på 39 sekunder, wtf, är du något slags geni?! <--- nytt videoinlägg på det kanske? :D

 

Detta var ju dock på toppen av min formkurva, hehe, nu skulle jag väl säga att jag ligger mer på typ 1-1,5 minut... men visst, jag kan fixa video av det också, även om det inte är lika imponerande. :)

 
 

 

Dødsbra bildet som alltid!! Kva heiter den leppestiften du har på deg her? Perfekt rosa! 

Åh, tack fina!! Och det är ett läppstift från Elizabeth Ardén som jag fick av mina föräldrar i julklapp för flera år sedan, och etiketten är så utsliten så jag kan tyvärr inte tyda vad själva färgen heter. :/

 
 
Gullig video :) Hur gör du för att lägga in videoklipp i dina inlägg? Jag har läst att man inte kan ha videoklipp i ens inlägg på blogg.se utan måste ladda upp de på någon annan sida och skriva länk dit. Det känns tråkigt, tycker jag, så du får gärna berätta hur du gör. Eller ligger de på någon annan sida bara att det inte syns? 
/Rebecka Roos galengrodairullstol.blogg.se

Jag laddar upp mina videor på antingen Vimeo eller Youtube, och sedan bäddar jag bara in dem i själva inlägget. :) Här kan du läsa om hur du bäddar in videor. 
 
 
 
 
Jennifer! har lusläst alla dina inlägg (som förövrigt äger!) om att plugga i edinburg och är supersupersugen att söka, men funderar över detta du skrev om att en gammal lärare/arbetsgivare måste skriva något om ens engelskakunskaper. grejen är att jag i gymnasiet (är 22 nu) var ganska medelmåttig på engelska och min lärare gillade mig inte pga uppkäftig tjej (om hon ens kommer ihåg mig)... Men grejen är att jag efter gymnasiet bott i australien och jobbat i 8 månader så vet att jag hänger med flytande i engelskan! och nu jobbar en där en inte använder engelska alls.. hur bör en gå till väga om man inte kan få ett "bevis"? 
puss för en fin blogg!
 
Åh, vad kul!! Jag kanske rörde ihop det lite, men referensen handlar egentligen inte om dina engelskakunskaper, utan den handlar mer om dig som person/student (du kan läsa mer här) och för att bevisa att din engelska är bra nog gör du i stället ett IELTS-test. Det behöver inte vara en lärare som skriver din referens egentligen, utan det kan vara en arbetsgivare eller liknande också! Dock underlättar ju det om personen i fråga är bra på engelska. :) Hoppas det hjälpte lite, och let me know om det är något mer du undrar över! Puss!
 
 


Åhh, HVOR er den svenske butikken? Ingenting slår jo svensk godteri!


Den heter Nordic Affär och ligger på 19 Haddington Place! HELT fantastisk. 

 

 

Det kanske är en dum fråga men hur "vet" man bredden på sin blogg? jag bloggar på wordpress och jag vet aldrig vilken storlek jag ska ladda upp bilderna i, haha. Kram!

 

Jag vet inte hur det fungerar på Wordpress, men på blogg.se ser du det genom att gå in på designverktyget och kolla under #content. Såhär ser det ut för mig: 

 

 
Så där det står "width" ser jag hur bred den är! :) Lycka till!

 

 

 

Och det här är ingen fråga, men vill lyfta den här kommentaren ändå för några av er där ute kan kanske ha nytta av de här fina tipsen:

 

Jag är i ett distansförhållande just nu och nedan är en del saker som jag och min partner gör. 

> Dejt-kväll en gång i veckan (lördag för oss) där man klär upp sig och gör något över skype. Ex. tog en promenad via google maps i en stad en gång, spelat spel, kikat på konst, ätit middag ihop osv. 
> Honesty hour, 1 timme på söndagar där vi delar på tiden och berättar hur saker känns i livet/övrigt/förhållandet och den andre lyssnar, man får aldrig använda vad man säger emot varandra. 
> Sova ihop med telefonsamtal/video igång 
> Frukost ihop på helgerna 
> Prata om vad man ska göra nästa gång man ses och ha listor med idéer 
> Appen Couple (iphone och android) är helt fantastisk, man kan "thumbkiss" och ha listor, datum, chatta, måla, videos och massa saker. De enda som kan se är du och partnern - jättemysigt och intimt. 
> Göra en spellista ihop med favoritlåtar, kan exempelvis spelas på dejt-kvällar 
> Försök avvara en liten stund varje dag där man uppdaterar varandra hur dagen varit, även om man inte fått en längre stund att prata 
> Försök göra roliga saker och stanna inte upp ditt liv i väntan på den andre personen, utan se det som att du skapar minnen att berätta 
> Ta massa foton och videos när ni ses, sjukt bra när man saknar den andra personen
 
Alltså, hur fint?! <3 

Q&A
13 kommentarer
Maria

alltså äta kiwiskal vet jag inte heller om jag tycker verkar så gott? Men alla gör ju som de vill :) och din syster verkar ha det så kul på fotoskolan, vill också gå något sånt fast ändå inte:)

Anonym

Hej! Jag går andra året i gymnasiet och har börjat fundera himla mycket på vad jag ska läsa efteråt, som en ju gör när studenten börjar krypa närmare. Grejen är den att jag har ganska dåligt självförtroende samt social fobi, skulle man kunna säga, och har aldrig ens haft ett jobb/sommarjobb/praktikplats. Allt med att träffa en annan människa jag inte känner jättebra ger mig en megaklump i magen och jobb och studier är en sådan grej som bara hänger över mig som ett ångestmoln exakt hela tiden. Alla runtomkring mig pratar om sådant jämt; vad de ska jobba som när de blir äldre, vad de ska göra efter gymnasiet. Och jag har så himla svårt att ens tänka mig att jag någonsin kommer kunna studera eller jobba, eller resa för den delen. I skolan gillar jag beteendevetenskapliga, samhällsorienterade och språkliga ämnen, men kan inte komma på något yrke inom det som jag skulle kunna bli heller. Bor dessutom i Uppsala så det självklara är ju typ att en ska plugga här, men tycker det känns himla tråkigt. Har liksom bott här hela mitt liv och vill bara komma bort och lära mig att klara mig själv; men sen kommer sociala fobin + inga pengar + den mest osjälvständiga personen som finns och kan varken laga mat eller städa eller något hushåll-igt, och då känns ju idén bara skrattretande. Har du några tips till en vilsen gymnasiestudent? Hur vet en vad en vill bli och hur vågar en ta så stora steg när en knappt ens vågar beställa en hamburgare på McDonalds?

Emelie - Lever drömmen i Paris!

Åh, tack för svaret (och lova uppdatera ymnigt om systerresan!).

Karin

du är så bra <3

Svar: <3!
Jennifer

Jennifer

Hej!
Kanske lite konstigt att skriva en fråga på en "svar på kommentarer"-inlägg. Men men..

Jag ska till London under påsken och har för mig att du har varit i London några gånger? Har läst din blogg ett bra tag och brukar ofta snappa upp mig saker som jag ska hitta och se över om jag ska till det stället, men har liksom glömt bort det mesta haha.. Jag undrar om du skulle kunna tipsa lite på bra affärer i London? Samt bokaffärer! Älskar böcker och skulle bara dö av lycka om jag gick in i en sådan bokaffär som ofta är med på filmer från utlandet.

Tänkte mer bara på vad man absolut inte får missa, enligt dig, om man ska till London!

Kram / Jennifer

linda

svar till anonym där högre upp:
åh livet blir bättre! när jag var 17 var jag svinrädd, vågade aldrig prata med någon, tvekade som sjutton när en behövde fråga om en annan storlek i klädesaffärer osv, tänkte jag kommer aldrig våga flytta och plugga nån annanstans! men så berättade jag för min moster som pluggat i england, att det också var min dröm men att jag kände för att gråta varje gång jag behövde prata med någon jag inte kände och då sa hon att det minsann inte ska få stå i vägen för dig! så hon hjälpte mig komma till en kurator/psykolog på UMO och gick jag där i nästan två år och nu pluggar jag i malmö, nästan 90 mil från hemma! ska dessutom läsa ett utbytesår utomlands i höst hoppas jag på.
Så det går, du har ett bra tag till studenten så du har tid att hjälpa dig själv! ta hjälp från någon nära kompis eller vuxen och det löser sig! puss och styrkekram!

Anna

Åh tusen tack för svaren om Skottland och Edinburgh! Kan lova och svära att om jag kommer dit upp i framtiden så hör jag av mig för en fika - du verkar som en toppentjej. Kramar! :-)

Svar: Åh, gör det!! Det hade gjort mig jätteglad! :)
Jennifer

Caja

Åh vad glad jag blev att se att mina tips för distansförhållanden lyftes :D Hoppas de kommer till nytta för någon!

Ellen Lindberg

Älskar denna typ av inlägg! Så intressant med alla svar från oss frågvisa, hehe :)

ISA

Alla har alltid så bra och vettiga frågor till dig, och jag är så glad att du tar dig tid/ork att svara engagerat :)

Moa

£330 pund i månaden ??? Vilken dröm !! Bor i London och betalar mer än £600 i månaden ........ /brb svimmar av avund. Borde kanske överväga att omlokalisera ??

Svar: Haha åh, men jag vet!! Edinburgh är så himla himla himla billigt i jämförelse!
Jennifer

Linn

Hej Jennifer! Jag måste först berätta att jag ÄLSKAR din blogg, det är den första jag går in på när jag är bloggsugen. Jag har sedan kanske två år tillbaka varit sugen på att plugga i Edinburgh, sedan jag hörde om priserna. Hoppas å tror att jag kommer få möjligheten att göra det, för jag vill så gärna ha min utbildning på engelska. DU och din blogg har gett mig mer konkreta historier och bilder som får mig att verkligen bli peppad på Edinburgh. Men det är en sak jag är så väldigt orolig över - engelskan. Jag skulle säga att jag är ok på engelska, pratar okej, förstår allt, klarade av det högsta man kunde läsa i engelska på mitt gymnasium bra (eng c/7) men jag har ju inte skrivit så mycket uppsatser liksom. Jag har ju bara pluggar engelska i engelskan så att säga :) pratet tror jag skulle lossna lätt efter några månader, det gör det ju oftast när man pratar mycket och slutar vara nervös varje gång man ska snacka engelska. Å vilken rörig kommentar, men jag undrar liksom hur mycket uni tar hänsyn till det? Går man bara med massa engelsktalande och kommer därför känns sig sämst hela utbildningen för att man har den språkliga bärriären också? Vet ju att du pluggade på eng på gymnasiet så du var flytande när du flyttade dit, så du kanske är fel person att fråga, men kanske har du en kompis eller hört något från någon som inte har engelska som förstaspråk och hur de uppfattade utbildningen (särskilt starten kanske). Hur är det om man inte är perfekt på grammatik? Det är det ändå som för mig att tänka nääää kanske ska plugga i Sverige ist, fast jag VILL plugga i Skottland :( vill så gärna bli bra på engelska också, och då är ju detta ända sättet kanske. vilken lång kommentar, men jag hoppas du förstår kanske lite vad jag menar... annars kanske någon annan bland kommentarerna sitter på någon erfarenhet? Du är bäst, tack för underbar blogg <3

Linn

Hej Jennifer! Jag måste först berätta att jag ÄLSKAR din blogg, det är den första jag går in på när jag är bloggsugen. Jag har sedan kanske två år tillbaka varit sugen på att plugga i Edinburgh, sedan jag hörde om priserna. Hoppas å tror att jag kommer få möjligheten att göra det, för jag vill så gärna ha min utbildning på engelska. DU och din blogg har gett mig mer konkreta historier och bilder som får mig att verkligen bli peppad på Edinburgh. Men det är en sak jag är så väldigt orolig över - engelskan. Jag skulle säga att jag är ok på engelska, pratar okej, förstår allt, klarade av det högsta man kunde läsa i engelska på mitt gymnasium bra (eng c/7) men jag har ju inte skrivit så mycket uppsatser liksom. Jag har ju bara pluggar engelska i engelskan så att säga :) pratet tror jag skulle lossna lätt efter några månader, det gör det ju oftast när man pratar mycket och slutar vara nervös varje gång man ska snacka engelska. Å vilken rörig kommentar, men jag undrar liksom hur mycket uni tar hänsyn till det? Går man bara med massa engelsktalande och kommer därför känns sig sämst hela utbildningen för att man har den språkliga bärriären också? Vet ju att du pluggade på eng på gymnasiet så du var flytande när du flyttade dit, så du kanske är fel person att fråga, men kanske har du en kompis eller hört något från någon som inte har engelska som förstaspråk och hur de uppfattade utbildningen (särskilt starten kanske). Hur är det om man inte är perfekt på grammatik? Det är det ändå som för mig att tänka nääää kanske ska plugga i Sverige ist, fast jag VILL plugga i Skottland :( vill så gärna bli bra på engelska också, och då är ju detta ända sättet kanske. vilken lång kommentar, men jag hoppas du förstår kanske lite vad jag menar... annars kanske någon annan bland kommentarerna sitter på någon erfarenhet? Du är bäst, tack för underbar blogg <3