svar på kommentarer.

 

Jag har haft helt sjuka eksem hela livet tills jag fick träffa världens bästa hudspecialist som sa att jag inte kunde nöja mig med skitstarka kortison och protopic och fick göra en grundlig utredning av allergier. Så visade det sig att jag inte har eksem utan kontaktallergier mot parfym, konserveringsmedel, kortisonet jag fick mot eksemen och massor med kemikalier som hade blivit värre och värre eftersom huden aldrig kunde vila. Så nu har jag nästan aldrig mediciner till huden längre men får undvika allt jag inte tål. Så vill bara slå ett slag för att kolla upp sånt, för det kan ju vara någon annan bakomliggande orsak till ekesem. KRAM!

 
Så himla skönt att du fick ordning på det! Det är ju verkligen en sån befrielse! Jag har också haft eksem ända sedan jag var pytteliten ungefär. Jag allergitestade mig hos en hudläkare då och fick svar att jag är allergisk mot citrusfrukter (och därmed citronsyra som finns i allt), pälsdjur och röd mat. Men om jag tar det i måttliga mängder märker jag oftast ingen skillnad alls (dock kan jag tråkigt nog inte trycka jordgubbar ohämmat på sommaren). Däremot blommar det alltid upp i samband med stress och för några veckor sedan hände något jobbigt som gjorde mig panikstressad (obs! allt är ok nu), och några dagar senare var min hals en krigszon. Det slår verkligen aldrig fel.
 
 

Får man fråga hur du blev av med dina eksem? Jag har testat det mesta, och utesluter en del i matväg som eventuellt kan trigga igång eksemen, men de tycks aldrig försvinna. 

 
Jag fick steoridsalva + mjukgörande + antibakteriell duschtvål utskriven, så följde jag bara läkarens anvisningar och vips några dagar senare var det nästan helt borta. Så himla skönt. Precis som Maria här ovan, så råder jag dig verkligen att gå till en hudläkare som vet vad som behövs göras. Hoppas det blir bättre!
 
 
 
 
åh vad fint! jag har en orelaterad fråga, har varit helt skakig av wanderlust på senaste tiden och jag undrade hur ni fick ihop eran sydostasienresa? planerade ni eller körde ni bara på? och om det inte är för personligt, hur mycket ska man räkna med i pengaväg om man vill göra något liknande? tack så mycket!
 
Åh, vad kul!! Vi planerade lite löst, vi hade ett start och ett stoppdatum, vi visste ungefär vilka länder vi ville besöka. Men resten improviserade vi på plats. Lonely Planet's Southeast Asia on a Shoestring hjälpte oss sjukt mycket, och vi planerade hela vår resa utifrån den, så det är verkligen ett jättetips! Jag kommer inte riktigt ihåg exakt hur mycket jag spenderade, och det blir ju mer/mindre beroende på vad du gör och hur länge du är iväg så klart. Men jag var iväg i 3 månader och tror att jag spenderade runt 20-25 000kr, då är flygbiljetter och vaccinationer inräknade också. 
 
 
 
 
och vi har väl sagt hur mkt vi tycker om din blogg? Blir alltid glad! och jag önskar såå att jag och mina roomies hade samma relation som du och dina <3 
var det en slump att ni ba råkade hamna ihop och klickade?
 
Just nu är lägenhetssituationen lite sisådär, men förra året var det en himla DRÖM. Har skrivit lite om det här! Och puss! <3
 
 
för det första, vilken himla fin blogg! verkligen helt oändligt inspirerande <3<3 
för den andra, har jag helt fel om jag säger att du & fatou haft lite svårt med roomies sedan tjejerna som bodde där förra året flyttade? bor nämligen själv i newcastle, och går uni här. är inne på år 2 och har bott utanför campus sedan i september. bor med en skitabra tjej från spanien, men annars har vi haft så svårt att hitta roomies som stannar. Sedan september har vi haft tre olika tjejer som bott i vårat tomma rum. Det har liksom inte funkat :( Hur löser du och fatou det? tänkte iom att du skrev om att du inte kunde fota hela lägenheten då det varit lite stelt (?) med de andra som bor där, förutom fatou såklart! Visst hade ni typ en svensk tjej boende ett tag eller? Förstår att du inte vill nämna några namn såklart men behöver lite tips och råd på vägen! eller bara dela erfarenheter! hur handskas ni med problemet?
 
Åh, förstår verkligen hur jobbigt det är. Lider med er! Vi tar det från början; precis som du säger var Fatou och jag tvungna att hitta roomies till 2 av rummen. Turligt nog kunde Clara som vi var bra vän med sedan innan ta ena rummet, men bara fram till December då hon är på utbyte i Kanada denna terminen. Petra, som jag hittade genom bloggen, flyttade in i det andra rummet. Det fungerade jättebra, men tråkigt nog var hon tvungen att flytta hem till Sverige igen. Vi hittade en annan tjej som flyttade in bara någon vecka senare, men som vi inte kände alls. Likaså var vi i December tvungna att hitta en ny tjej som kunde flytta in i Claras rum, som tur var hittade vi en tjej som flyttade in efter nyår. Det har dock, precis som du säger, inte fungerat lika bra som vi kunnat önska. Vi hänger inte och det kan otroligt nog gå flera flera dagar utan att jag ens springer in i någon av dem. 
 
Och hur löser vi det.. Just nu inte alls. Det hade varit ok om städningen fungerade, men just nu är det är bara jag och Fatou som städar. Vi har pratat med dem flera gånger, men antagligen varit för snälla då det inte blivit någon skillnad. Och jag är så himla konfrontationsrädd så när jag blir irriterad går jag hellre undan än blir arg, vilket ju inte riktigt är effektivt för att få sin point across. Men när jag kommer hem från Norge har vi bestämt oss för att ha lägenhetsmöte och förhoppningsvis göra klart att detta inte är ok. Kanske får vi sätta upp ett städschema eller något liknande.
 
Puss och tack för oändligt fina ord! Och hoppas att det löser sig för er!! Önskar verkligen att jag kunde vara till mer hjälp än såhär, men kanske finns det någon av er läsare som har tips och trixs? 
 
 
 

Hej Jennifer! Jag måste bara fråga, även om jag inte tror att du kommer kunna svara, men har du någon aning om hur lång tid det tog för dig innan du fick svar från Edinburgh Napier university (för visst sökte du dit också?)? Jag hoppas verkligen att jag kommer in där, men nu dör jag av nervositet för jag inte har fått svar.

 

Jag fick svar i början av Maj ungefär, så det kan tyvärr ta ett tag.. Men jag håller tummarna för att du ska få (ett positivt) svar tidigare! Kram!

 
 
DÖR så snygg! 
en fråga, har nyss flyttat till glasgow och undrar lite, var handlar du kläder? vet ju att topshop, h&m och primark (och monki?) finns. men var annars hittar du kläder?? är helt lost utan mina vanliga svenska bästa
 
Jag köper nästan alla mina kläder på asos nuförtiden. Monki finns inte här i Edinburgh tyvärr, men turligt nog går det köpa en del genom asos! Annars går jag till h&m, topshop och zara också!
 
 
 
Hej! 
Kanske lite konstigt att skriva en fråga på en "svar på kommentarer"-inlägg. Men men.. 

Jag ska till London under påsken och har för mig att du har varit i London några gånger? Har läst din blogg ett bra tag och brukar ofta snappa upp mig saker som jag ska hitta och se över om jag ska till det stället, men har liksom glömt bort det mesta haha.. Jag undrar om du skulle kunna tipsa lite på bra affärer i London? Samt bokaffärer! Älskar böcker och skulle bara dö av lycka om jag gick in i en sådan bokaffär som ofta är med på filmer från utlandet. 

Tänkte mer bara på vad man absolut inte får missa, enligt dig, om man ska till London! 

Kram / Jennifer
 
Hej!! Jag var i London i September i några dagar, så jag har tyvärr inte superkoll på London. Men om du scrollar ner i September 2014 så kan du se vad vi gjorde där. :) Bokaffärerna som du absolut inte får missa är Foyles och Daunt Books! <3 Kolla Mariells London-guide också! Den är guld!!
 
 
 
Hej Jennifer! Jag måste först berätta att jag ÄLSKAR din blogg, det är den första jag går in på när jag är bloggsugen. Jag har sedan kanske två år tillbaka varit sugen på att plugga i Edinburgh, sedan jag hörde om priserna. Hoppas å tror att jag kommer få möjligheten att göra det, för jag vill så gärna ha min utbildning på engelska. DU och din blogg har gett mig mer konkreta historier och bilder som får mig att verkligen bli peppad på Edinburgh. Men det är en sak jag är så väldigt orolig över - engelskan. Jag skulle säga att jag är ok på engelska, pratar okej, förstår allt, klarade av det högsta man kunde läsa i engelska på mitt gymnasium bra (eng c/7) men jag har ju inte skrivit så mycket uppsatser liksom. Jag har ju bara pluggar engelska i engelskan så att säga :) pratet tror jag skulle lossna lätt efter några månader, det gör det ju oftast när man pratar mycket och slutar vara nervös varje gång man ska snacka engelska. Å vilken rörig kommentar, men jag undrar liksom hur mycket uni tar hänsyn till det? Går man bara med massa engelsktalande och kommer därför känns sig sämst hela utbildningen för att man har den språkliga bärriären också? Vet ju att du pluggade på eng på gymnasiet så du var flytande när du flyttade dit, så du kanske är fel person att fråga, men kanske har du en kompis eller hört något från någon som inte har engelska som förstaspråk och hur de uppfattade utbildningen (särskilt starten kanske). Hur är det om man inte är perfekt på grammatik? Det är det ändå som för mig att tänka nääää kanske ska plugga i Sverige ist, fast jag VILL plugga i Skottland :( vill så gärna bli bra på engelska också, och då är ju detta ända sättet kanske. vilken lång kommentar, men jag hoppas du förstår kanske lite vad jag menar... annars kanske någon annan bland kommentarerna sitter på någon erfarenhet? Du är bäst, tack för underbar blogg <3
 
Åh, förstår verkligen, jag var precis lika orolig innan jag skulle börja IB. Men såhär: du behöver verkligen inte oroa dig. Det är verkligen jättelugnt, de är väldigt förstående i början och tar verkligen hänsyn till att din engelska inte är på topp. Så länge du klarar IELTS-provet som du behöver när du söker så spelar det ingen roll, de förväntar sig liksom inte att du ska vara flytande. Jag vet inte om det är samma på alla universitet (men antagligen) men de första två åren på QMU får internationella elever 25% mer tid på exams, och vi får ha med oss ordböcker (engelska - engelska då) under tentor. Dessutom har de gratis skriv-hjälp dit en kan skicka sina uppsatser och få lite mer ingående feedback på grammatik och liknande. Jag gick dit när jag gick under mitt första år och det hjälpte verkligen jättemycket. Så det finns stöd att få! Och i min klass är det väldigt många internationella elever så engelska-nivån är väldigt varierande, och de som har engelska som förstaspråk är mest bara imponerade över att vi faktiskt har ett andraspråk (vilket inte många engelsktalande elever har). Så som sagt, oroa dig inte! Sök ändå!! Puss och lycka till!
 
 
 

Hej! Jag går andra året i gymnasiet och har börjat fundera himla mycket på vad jag ska läsa efteråt, som en ju gör när studenten börjar krypa närmare. Grejen är den att jag har ganska dåligt självförtroende samt social fobi, skulle man kunna säga, och har aldrig ens haft ett jobb/sommarjobb/praktikplats. Allt med att träffa en annan människa jag inte känner jättebra ger mig en megaklump i magen och jobb och studier är en sådan grej som bara hänger över mig som ett ångestmoln exakt hela tiden. Alla runtomkring mig pratar om sådant jämt; vad de ska jobba som när de blir äldre, vad de ska göra efter gymnasiet. Och jag har så himla svårt att ens tänka mig att jag någonsin kommer kunna studera eller jobba, eller resa för den delen. I skolan gillar jag beteendevetenskapliga, samhällsorienterade och språkliga ämnen, men kan inte komma på något yrke inom det som jag skulle kunna bli heller. Bor dessutom i Uppsala så det självklara är ju typ att en ska plugga här, men tycker det känns himla tråkigt. Har liksom bott här hela mitt liv och vill bara komma bort och lära mig att klara mig själv; men sen kommer sociala fobin + inga pengar + den mest osjälvständiga personen som finns och kan varken laga mat eller städa eller något hushåll-igt, och då känns ju idén bara skrattretande. Har du några tips till en vilsen gymnasiestudent? Hur vet en vad en vill bli och hur vågar en ta så stora steg när en knappt ens vågar beställa en hamburgare på McDonalds?

 
Linn svarade: 
åh livet blir bättre! när jag var 17 var jag svinrädd, vågade aldrig prata med någon, tvekade som sjutton när en behövde fråga om en annan storlek i klädesaffärer osv, tänkte jag kommer aldrig våga flytta och plugga nån annanstans! men så berättade jag för min moster som pluggat i england, att det också var min dröm men att jag kände för att gråta varje gång jag behövde prata med någon jag inte kände och då sa hon att det minsann inte ska få stå i vägen för dig! så hon hjälpte mig komma till en kurator/psykolog på UMO och gick jag där i nästan två år och nu pluggar jag i malmö, nästan 90 mil från hemma! ska dessutom läsa ett utbytesår utomlands i höst hoppas jag på. 
Så det går, du har ett bra tag till studenten så du har tid att hjälpa dig själv! ta hjälp från någon nära kompis eller vuxen och det löser sig! puss och styrkekram!
 
Jag håller verkligen med Linn! Tycker att du ska gå och prata med någon om detta så att du kan få ordentlig hjälp. Dina rädslor får ju inte stå ivägen för dina drömmar och för ditt liv. <3 Du får ta det i små små steg helt enkelt, det första steget kan vara att kontakta kuratorn på din skola. Och det är jätteok att inte veta vad en vill göra med sitt liv, det var först för några månader sedan som det faktiskt blev klart för mig vad jag vill "bli", ungefär 4,5 år efter studenten. Så vad jag vill komma till är; skynda inte in i något och oroa dig inte för att du inte har en färdig plan. Du har verkligen tid att bygga mod och hitta en riktning som känns bra. Puss och massa livspepp! 
 

Q&A
12 kommentarer
lovisa

alltså den stående stadsbilden. jag dör i ögonen typ. så JÄKLA fin.

Maria Ekblad

Åh citrusfrukter jag med. Jag kan inte skala dem utan att bli helt kliig och få sjuka eksembubblor. Men äta går fint, bara jag kan bryta mig in i dem ;)

Okej vad skönt att du har också någon vettig läkarkontakt. Och vad skönt att det jobbiga som hände är bättre nu. :)

Doris

Hej du! Hoppas du inte har blivit alldeles för trött på att svara på "plugga-i-Skottland"-frågor, för nu kommer det ett gäng till. Jag hade nämligen tänkt plugga i där nästa år, men är en sån person som måste veta allt om allt innan jag får något gjort så har ju såklart lite funderingar och så..
Först och fråmst, hur är det att bo i studentrum? Alltså, rent praktiskt typ. Hela vetenskapen kring det är väldigt förvirrande tycker jag och jag önskar att jag kunde ställa mer konkreta frågor kring det men har ju så pass lite kunskap så jag vet inte riktigt var jag ska börja, haha.
Sen vet jag att du var i Glasgow nyss, vilket är där min absoluta drömskola ligger men jag har fått intrycket av att det är en väldigt kall och hård (och nästan arg) stad, den verkar liksom inte alls som Edinbrugh. För även om skola är prio ett så känns det ju lite som att jag inte vill plugga i en stad som jag inte trivs i.
Och sen sist så undrar jag hur QMU är som skola. Har i och för sig siktat in mig på en mer praktiskt utbildning där (costume construction/design), ifall jag inte kommer in på skolan i Glasgow så det är ju lite svårt för dig att säga hur undervisningen är, men skolan i stort borde ju vara samma princip tänker jag. Nu blev det väldigt mycket text märker jag, men ja... Förlåt, hahaha. (kan passa på att säga att du har den finaste bloggen någonsin, brukar inte läsa bloggar men har följt din hur länge som helst, blir så himla glad av den<3)

elise

ahh. lider med er i lägenhetssituationen! så fruktansvärt trist när det blir så. har varit med om liknande. tänk så ofta man bara "straffas" för att man är en duktig flicka...
hoppas det löser sig någorlunda efter ert lilla lägenhetsmöte!

Vicky

20 laxar på tre mån?! asså så bra jobbat. jag spenderade väl samma, om inte mer, på en månads backpack. iochförsig i karibien som ändå är rätt dyrt, but still liksom. bra jobbat!!

Lotta

åh, fina foton bland alla svar!

Sabina

Blir SÅ sugen på att boka första bästa tåg upp till Edingburgh varje gång jag kikar in här, så himla vackra bilder, fantastisk stad! Du är så grymt inspirerande också :)
Jag tänkte på tips angående städningen som inte blir av i lägenheten, några av mina kompisar har flyttat ihop-3 killar och en tjej-och dom har lite samma samma problem då hälften städar och hälften tror att det finns en sop-och disk fe som tar rätt efter dom. Jag tipsar att om det liksom inte blir någon skillnad efter säg ett städschema och flera interventions så "hota" med att dom kanske borde betala en städare för dom två veckor som deras städning inte blir gjord. Det kostar ju faktiskt din och Fatous tid att städa deras mess och det är inte ok. Eller ha konkreta bevis som bilder på köket före och efter, ibland så ser en inte hur mycket en stökar ner och kanske behöver något som bevisar det?
Superlång kommentar men hoppas att det kanske inspirerar till någon slags lösning, Jag vet att när jag bodde i ett houseshare så kunde jag drömma mardrömmar om hur det bodde stora spindlar under sofforna för att det dammsögs så sällan... <3

Jessica

Du nämnde att en behöver ha gjort IELTS-provet för att komma in på universiteten i Skottland, men vet om det funkar med CAE också?

Svar: Har inte superkoll, men jag gjorde en snabb googling och det verkar så!! :)
Jennifer

så svårt att hitta rätt personer som ska flytta in i ens lägenhet.

vi har testat lite olika saker hemma hos mig (bor med två andra tjejer). 1. dela upp lägenheten i områden och turas om att städa olika delar varje vecka. 2. dela upp lägenheten i områden (vi har kök/toaletter/vardagsrum+hall) och dela upp dem. Personligen föredrar jag alternativ 2 då det är lättare att typ " känna ansvar" för att det är rent o fräscht i sin del. +dela på städkostnader.

Therese

Hej! Tråkigt att det inte funkar med städningen men som andra också har kommenterat så rekomenderar jag ett städschema.
Jag har erfarenhet att bo kollektivt och jag tycker att det är absolut bäst att ha tydliga regler och städscheman som SKA följas och under inga omständigheter frångås (OBS Vissa situationer är ju självklara att man inte kan städa, typ om en ska på begravning en dag, sjukdom eller liknande) sedan hade vi också en bestämd dag då städningen skulle ske, vi hade torsdag som städdag så att det skulle vara rent och snyggt inför helgen och kommande vecka.
Såhär gjorde vi på ett ställe där jag bodde: Vi var tre personer som bodde i en lägenhet med fyra rum och kök vilket innebar att vi hade varsitt sovrum där man fick ha det hur man ville, gemensamt kök, gemensam toa och ett gemensamt vardagsrum.
Vi delade upp lägenheten i tre delar såhär:

Köket: Hålla snyggt på diskbänken (men alla alla hade ju så klart ansvara för sin egen disk som förövringt skulle plockas bort på en gång men du fattar) ta ut soporna och hålla rent i sopskåpet, dammtorka hyllor m.m i köket.

Vardagsrummet: var en stort rum med soffa och ett soffbord så inte så mycket att städa men då hade man ansvar för att dammsuga och våttorka alla gemensamma ytor i lägenheten och dammtorka hyllorna m.m inne i vardagsrummet.

Badrum: Rengöra handfat, dusch, toastolen, spegeln och se till att avloppet var fritt så att det inte blev stopp (alltså öppna upp vattenlåset och rensa så fort det var dax för det).

Det kanske låte supertrist att ha sådana ”hårda” regler men jag upplevde det som att alla tog sitt ansvar (Om man inte skötte sina sysslor så var det tack och hej, no mercy!) och detta ledde till att vi aldrig hade konflikter rörande städningen och vi hade det bara superkul ihop. Om det finns tydliga ramar så behöver man inte ens fundera utan är det någon som smiter från sina sysslor så har man ett underlag att luta sig tillbaka till och känslan att man är en ”tjatig” person minskar eftersom man bara påpekar de regler som gäller och som man har gått med på att följa i och med inflytten.

Hoppas att allting löser sig till det bästa!

Therese

Oj glömde skriva att vi hade ett rullande schema så att man städade inte samma del av lägenheten varje gång vilket är bra då tex badrummet kan vara ett mindre roligt områda att städa om man ska göra det varje vecka.

lisa

hejhej! hur redigerar du bilder i mobilen? de blir så himla fina! hoppas du ser detta, behöver inspiration
<3