Jennifer Stroud

 

I lördagskväll landade jag i Newcastle, tog en tom spårvagn in till centralstationen, och sedan tåget till Edinburgh. Och trots att jag blivit bortskämd med ren skogsluft och friska havsvindar i en vecka, var ändå luften i Edinburgh så väldigt lätt att andas. Jag antar att det blir så när en kommer hem igen. 

 

Sedan dess har jag: panikat lite när jag insett att jag har tolvtusen ord att skriva på typ fem veckor (?!!), men sedan blivit lite lugnare när det känts så himla skönt att få rivstarta med tidiga biblioteksmornar och få djupdyka i roliga ämnen. Jag har hånglat och fått ett par fräknar av vårsolen, känt lukten av nyklippt gräs och bytt kappan mot jeansjackan utan att frysa (och därmed konstaterat att det är vår på riktigt nu). Jag har varit på en heldagsträning med Scottish Women's Aid där vi fick lära oss hur en avvärjer vardagssexism på bästa sätt, det var så kul och bra och jag lärde mig så mycket, och förhoppningsvis ska vi äntligen lyckas starta det himla feminist societyt. Jag har klippt videoblogg och råkat skratta högt i biblioteket, min syster är alldeles för rolig alltså (snart får ni också se!). Och bara njutit av min internetpaus, för hur mycket jag än älskar hela bloggvärlden så är det skönt att få rå om sitt liv utanför internet också ibland, men nu ska vi förhoppningsvis höras lite oftare igen. 

 

Och hörrni, jag måste ju faktiskt passa på att säga tack tack tack för alla fina ord ni överöser mig med. Önskar att jag hade tid att svara på alla kommentarer, för varenda en gör mig verkligen så otroligt glad. Puss på er!