den stora våffelfrukosten
Alltså, oh my, blir ju helt stum av era fina ord! Tusen miljoner tack!! <3 Känns så himla bra att vara korthårig, är så glad att jag faktiskt gjorde det. Och även om jag fortfarande får en smärre chock varje gång jag går förbi en spegel, känns det väldigt jag. Bästa grejen måste ju dock vara att det tar 10 min att bli färdig på morgonen, eller att det inte spelar någon roll hur mycket det än regnar eller blåser, håret ligger som det ska ändå. Så bra.
Hur som helst, lite såhär började min dag:
Söndagsbrunchen återvände och vi dukade upp till golvpicknick inne i Fatou's rum för att kunna njuta av solen som sken in genom hennes fönster. Två sorters våfflor (vanliga + choklad), té, färska baguetter och massa goda tillbehör.
Och herregud, jag geniförklarade Fatou som fick idén att ha lax + färskost på våfflorna, det kvalade direkt in på listan över det godaste jag ätit.
Och chokladvåfflor med bär + banan. Ja, ni hör ju. Åt tills vi sprack ungefär.
Och nu sitter jag här, pluggar massor, och kommer göra det resten av dagen. Men vi gör så himla roliga och intressanta grejer i skolan nu (just nu läser jag t ex en artikel om de neurologiska processerna bakom empati) så det gör ingenting alls faktiskt. Speciellt inte när magen är våffelmätt och fåglarna kvittrar utanför fönstret.
Men ÅÅÅÅÅÅ herregud våfflor. Gick från under-brösten-hår till strax-under-öronen-och-lugg här om dagen, och jag känner typ som du "hjälp vem är det där!?" När jag passerar en spegel. Men det är ju så snyggt och så praktiskt, älskar praktiskt. Plus känner mig mer power i kort hår.