Jennifer Stroud

Januari: jag firade nyår i randig klänning och hade flygödlor i magen för att jag skickat in min ansökan till Skottland och visste ju inte alls hur det skulle gå. Jag påbörjade min bokutmaning och förundrades över sagosnön. Vi åkte pulka och åt våfflor. Och en kväll såg jag, Bäccs och Kicki världens roligaste man Jesper Rönndahl, och fick Emil Jensen på köpet. Mycket fint.

 

Februari: jag fick reda på att jag kommit in i Skottland och var så himla glad och lättad. Åkte till Stockholm och tittade på Henrik Fexeus, läste ungefär tusen böcker och bakade rosa semlor. 

 

Mars: det blev vår! Jag kramade katter, hade piratfest och jagade förrymda kor. Vaccinerade mig mot vad som kändes som alla sjukdomar i världen, räknade veckor och dagar till vår stora resa.

 

April: första halvan spenderades i Sverige, jag åkte på äventyr och kikade på tranor, klappade våra nykläckta ankungar och skrev tusen packlistor. Den sextonde steg jag, Love och Bäccs på flyget och inledde vårt 3 månader långa sydostasienäventyr! De första dagarna sprang vi runt i Thailands djungel och klappade knasiga insekter och träffade apor. Sedan åkte vi vidare till Kambodja och besökte tempel, förundrades över hur mycket man kan få plats med en liten traktor och åt mat som vi inte hade någon aning om vad det var.

 

Maj: vi besökte hemska Killing Fields och fastnade i vårt första monsunregn någonsin. Blev vän med världens finaste hund och badade i havet. Vi åt mango och banan som smakade äpple mest hela tiden. Mitt i allt blev vi bestulna (hejdå dator, hårddisk och teleobjektiv), och jag och Love blev inlagda på sjukhus med dropp och antibiotika. Vi vilade några dagar i huvudstaden Phnom Pehn innan vi kände oss friska nog att åka vidare. Där såg vi fattiga med svältmage som tiggde vid frukosten och alldels intill rika som har råd att köpa glass för priset av fem middagar. De enorma konstrasterna tär på en och jag kände mig så hemskt bortkopplad från verkligheten. Och även om Kambodja nog är ett väldigt fint land, är det nog det vi bär med oss därifrån. Sjukhus och trasiga människor.

 

Sedan åkte vi över gränsen till Laos som kanske är det vackraste landet någonsin med kulliga berg och djungel överallt. Vi paddlade kajak bland delfiner i ösregn och åska, firade min födelsedag på världens minsta dinosauriemuseum och åkte kanot genom en galet vacker grotta. Vi red på elefanter i djungeln och fick bada dem i en flod, åt syrsor och tog igen oss efter Kambodjakrångel.

 

Juni: tillbaka i Thailand gick vi på zoo, klappade ormar och matade flodhästar. Sedan åkte vi till Lopburi, som är en stad invaderad av apor! Bästa. Där blev vi påhoppade av apor mest hela tiden, varav en stal våra chips. Vi hade högläsning för dem på kvällarna och dog lite på hur knäppt det var att de verkligen var ÖVERALLT. Så fint. I Bangkok gick vi på akvarium och såg alla engelskspråkiga filmer som fanns på bio innan det var dags att vinka hejdå till Love och Bäccs. Sedan klev jag på planet och flög över Stilla Havet för att gå på min brors student. Det var vackra stränder och familjemys mest hela tiden. Vi gick på Baseboll och fick se en homerun, åkte alla bergochdalbanor på Universal Studios och kikade på enorma träd. Hur fint som helst. Efter två veckor kramade jag min familj hejdå och flög tillbaka till sydostasien.

 

Juli: efter en kort mellanlanding i Bangkok åkte vi (jag, Love och André) till Burma och det allra största äventyret. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna beskriva hur stort intryck Burma gjorde på mig. Vi besökte tempel och hade picknick på taket till ett förfallet kloster. Blev vän med munkar och spelade schack på små röda stolar i plast tillsammans med glada burmeser. Åt suspekt mat och blev galet magsjuka. Smet in i huvudstaden fastän turister egentligen inte fick vara där utan särskilt tillstånd, lyssnade på historier som viskades fram om hur regeringen förtrycker folket och förundrades över ärligheten vi mötte. Helt fantastiskt. I mitten av månaden var jag åter på svensk mark efter tre månader på resande fot. Jag kramade katter, njöt av lyxen av att sova i min egna säng igen och försökte ta till vara på sommaren med picknickar och små vardagsäventyr.

 

Augusti: jag gjorde inte så mycket mer än att läsa böcker och bara ta det lugnt. Traska runt på gården och hälsa på alla djur. Några dagar spenderades på Öland med världens finaste person och jag var knäsvag mest hela tiden. Ungefär här började jag inse att jag faktiskt skulle flytta utomlands. På riktigt. Och magen blev alldeles pirrig igen.

 

September: den sjunde september gjorde jag det modigaste någonsin och flyttade över havet, till ett land där jag aldrig satt min fot förut. Men innan dess hann jag med att fira Bäccs födelsedag med en enorm kanelbulle och spendera en helg på Öland med fina personer. Väl i Skottland gjorde jag mig hemmastadd i en lägenhet med ett knippe fina personer och upptäckte min nya hemstad.

 

Oktober: tog långa promenader och upptäckte ännu lite mer av mitt nya hem. Jag åkte ner till Oxford och hälsade på Love, hade det hur bra som helst och förundrades över hur galet det är att han faktiskt bor i en slottsmur. Jag gick på museum, samlade in signaturer med Amnesty och firade halloween med mina fina lägenhetskamrater.

 

November: var på äventyr mest hela tiden. Fyrvekerier på Guy Fawk's night och min allra första rugbymatch. Vi besteg Arthur's Seat och hade picknick i stormvindar på toppen. Ännu ett Oxford-besök för att fira bästa Loves födelsedag och julmarknad i slutet av månaden. Galet bra.

 

December: månaden inleddes med Love-besök i en hel vecka och det var så himla fint att få visa Edinburgh för honom. Sedan flög jag hem för att fira jul med min familj och mysa med alla djuren. Pudersnö och återförening med alla fina vänner. Hur bra som helst!

 

Tvåtusentolv har kanske varit det mest händelserika året i mitt liv. Det var året jag flög runt hela planeten och spenderade tre månader på resande fot på en annan kontinent. Det var året då jag flyttade över havet till ett land jag aldrig besökt eller egentligen inte visste någonting om alls. Och vet ni? Det blev hur bra som helst. Livet känns så himla fint i magen.