Jennifer Stroud

Du ansöker genom UCAS som är ungefär som Storbritanniens svar på antagning.se. Där får du välja fem universitet som du kan skicka in din ansökan till. Det rekommenderas att du bara väljer ett ämne (ex bara söker kurser i psykologi), då ser universiteten att du verkligen brinner för något och antagligen kommer vara en mer engagerad student.

Du skriver ett personal statement där du berättar för universiteten varför de ska välja just dig bland alla andra som söker. Helst ska du försöka involvera det ämnet du valt i ungefär alla aspekter av ditt liv, så att det låter som att allt du någonsin gjort har varit för att bli antagen till just den kursen. Ungefär. Jag lyckades till exempel fläta samman mitt intresse till fotografi med psykologi, låter knäppt men uppenbarligen så fungerade det. Det kan vara (väldigt) knepigt i början att få ihop något vettigt, men det finns många bra guider på internet som hjälper dig på vägen och till slut så lossnar det bara. 

Du ska också be en lärare/arbetsgivare (som är bra på engelska) att skriva ett Letter of Reference, där hen beskriver hur flitig och duktig du är. Ungefär. Så att universiteten får en bild av hur du är som elev.

Jag gick IB på gymnasiet så mina betyg var redan konverterade enligt internationella mått, med mitt diplom kommer också ett intyg på att jag är tvåspråkig och därmed vet universiteten att jag är duktig nog på engelska och kan hänga med på lektionerna. Men om du har vanliga, svenska betyg måste du göra ett IELTS-prov där du visar att du har tillräckliga kunskaper i engelska för att plugga i storbrittanien. Vilket resultat som är godkänt skiljer sig åt mellan olika universitet, så det kan vara bra att kolla upp vilka universitet du skulle vilja gå på och vad de kräver innan du gör provet, så att du kan sätta upp ett mål.

HÄR finns mer information om hur det fungerar att plugga i Storbrittanien.
Och HÄR finns en bra guide till sökning genom UCAS.

   att välja skola

UCAS har en superfin sökmotor, du söker bara på ämnet du vill läsa och så visas alla universitet som erbjuder kurser i det ämnet. Det finns många listor som rankar skolor i hela världen, men mitt tips är att strunta i listorna och välja det som känns bäst i magen. Många universitet har öppet hus, så åk dit om du har möjlighet. Då får du en bättre överblick och det blir förhoppningsvis lättare att välja. 

   boende

Jag valde att bo på campus det första året, det känns som att det är mycket lättare att komma in i hela universitetskänslan då. Dessutom delar man lägenhet med en handfull andra personer som förhoppningsvis är fina och bra, så då får man nya vänner på köpet och slipper känna sig helt ensam i början. På mitt universitet har varje rum en egen toalett och dusch, och så delar vi kök. Men oftast så får man dela badrum också, alternativt betala extra för att få ett eget. Universitetslägenheter kostar omkring 4000 i månaden, ibland mer ibland mindre.

   pengar

Anledningen till att jag valde att plugga i Skottland var (hör och häpna) inte bara på grund av det fantastiska landskapet och att den manliga delen av befolkningen ibland springer omkring i kjol, utan framförallt för att utbildningen är svinbillig om du är EU-medborgare (i varje fall jämfört med England där det kostar 9000 pund/år). Du ansöker om att Student Award Agency for Scotland  lägger ut studieavgiften som är på 1820 pund/år åt dig, ett lån du inte behöver betala in förrän du tjänar bra med pengar. Hur bra som helst! Det enda du behöver göra är att ansöka om bidrag online (som för övrigt är hur enkelt som helst, till och med ett Kambodjanskt internet fixade det utan problem) och fylla i en blankett som du skickar in, sedan är allt klart. 

När du studerar utomlands får du också ett högre CSN-lån än elever i Sverige. Jag får ungefär 2800kr i veckan med lån+bidrag, så det går verkligen ingen nöd på mig.

   mod

Att flytta utomlands är utan tvekan det läskigaste jag någonsin gjort. Att anlända helt ensam med världens största resväska till ett okänt land där man inte känner en kotte är så fruktansvärt nervöst. Men också så himla befriande. Och jag har aldrig varit så stolt som när jag faktiskt insåg att jag överlevt, att jag faktiskt är här. Den första veckan var väldigt utmattande och jag sov ungefär ingenting, utan drömde mest mardrömmar om Voldemort och fängelsehålor hela nätterna. Men nu, nu känns det verkligen som att jag har landat. Som att jag har börjat skapa mig ett hem. Mina lägenhetskamrater är världens finaste och vi dricker ungefär sju koppar té om dagen, går på upptäcksfärd och kollar på film varje kväll. Jag kan inte få nog av mina psykologiböcker och blir så himla hjärtklappig när jag tänker på allt fint jag ska göra de närmsta året. Alla sena nätter av oro och hemlängtan, det är så värt det. Verkligen.