feminism som superhjälte-cape

Ni skrev så fint och peppigt om hur feminismen har hjälpt er, så jag tycker att vi börjar veckan med en dos feministpepp:
 
 
 
 
"Som en "ny" feminist så har det senaste året varit en väldigt ögonöppnande period för mig. Men framförallt så har den hjälpt mig förstå att sexismen jag utstått så länge inte är okej och jag har vågat börja säga ifrån. Den har hjälpt mig börja reagera på saker och normer i samhället som jag inte ens märkte förut. "
 
 
"Åh tycker din text var så lätt att hålla med om allt i att jag har svårt att komma på nått mer haha^^ Men jag känner att jag är förbered på att se grundlösa normer när de dyker upp och försöka motarbeta att göra saker med anledning att alla med mitt kön gör så och istället ha vettiga anledningar bakom mina beslut och ageranden, även om normer är tuffa att bryta så har feminismen verkligen hjälpt till med att få mig att tänka "varför agerar jag/vi såhär?""
 
 
"Feminismen har gett mig tillbaka min rätt att vara jag, istället för att vara ett objekt där mitt riktiga jag är inte har någon betydelse."
 
 
 
 
"Feminismen har gett mig styrka, mod, en viss tuffhet jag inte minns att jag hade innan, en förmåga att släppa måsten och orosmoment, men framförallt något att luta mig mot när jag får ångest eller känner mig osäker. ett lugn inom mig. feminismen är som en superhjälte-cape för mig."
 
 
"Jag känner verkligen att jag vågar säga ifrån numera när folk säger sexistiska saker. Förut hade jag inte tagit åt mig, inte brytt mig alls men nu står jag upp för mig själv och säger att det där kändes faktiskt inte rätt.
Vägrar vara den i förhållandet som "tvättar, diskar och lagar mat" osv."
 
 
"När jag får ångest om min vikt eller min kroppsform tänker jag på att det är sammhället som är korkat och inte mig som det är fel på. Ibland hjälper det."
 
 
"Exakt så. Ibland glömmer jag bort det, men då är det extremt fint att påminnas. Och såklart, systerskapet. Vad en än lägger i det begreppet så är det för mig en fridfull plats där jag kan vara utan att bli ifrågasatt som kvinna. Som du säger, en förklaringsmodell där en själv inte konstant är skurken. En väg ut ur skam- och skuldträsket och en tillflyktsort när omvärlden är påträngande fylld av oförtjänta krav och förväntningar. Tack för påminnelsen om att omfamna ens egna brister!"
 
 
"För min del är det väldigt likt dina erfarenheter. Framförallt det att jag insett att det inte är mig det är fel på. Jag har brottats hela min gymnasietid (jag tar studenten till våren) med en bild av mig som någon som är fel, ful och tjock. Flera dagar kom jag hem med mascararandiga kinder eller så satte mig på en bänk på väg till skolan och funderade på om jag bara skulle sitta kvar här resten av dagen. Feminismen och gott umgänge lärde mig att samhället är vridet och att alla människor är precis som de ska.
Jag vill verkligen fortsätta sprida ett sunt feministiskt budskap så att ingen i hela världen ska ta den omvägen jag gjorde."
 
 
"Skulle tro att feminismen har haft stort inflytande för mitt tillfrisknande från anorexi. Det öppnade på något vis mina ögon."
 
 
 
 
"I feminismen hittade jag styrkan och mig själv."
 
 
"Jag har knappt varit feminist i ett år, och det har ändå hjälpt mig otroligt mycket i vardagen, varje dag. Feminismen har hjälpt mig förstå samhället lite bättre och också gjort mig mindre naiv. Börjat inse undertonen i samhället. Börjat läsa mellan raderna på något sätt.
Feminismen har och kommer fortsätta ge mig styrka. Att älska och acceptera för mig själv, andra men framförallt de mest utsatta i samhället."
 
 
 
"För mig har feminismen gett möjligheten att få ord på saker. Att få läsa om andras erfarenheter. Att förstå att det jag känt har varit fel (att kvinnor och män behandlas och bemöts olika bara på grund av kön) faktiskt har en grund. För redan när jag var barn och började märka att det var olika så protesterade jag. "Varför måste jag ha klänning bara för att jag är flicka?" "Varför ska jag acceptera att en kille drar mig i håret och slår mig för att han är "kääääääär" i mig?" "Varför ska jag flytta på mig bara för att killarna fått för sig att nu ska DE leka med tågbanan och jag är TJEJ och bara FÖRSTÖR?" Detta är bara några exempel på sådant jag kände som barn. Då hade jag inga ord eller begrepp att använda förutom att jag visste att det var orättvist. Men många vuxna betedde sig som att det inte alls var orättvist utan att det "bara var så". Feminismen har gett mig många svar och en stark övertygelse över att det INTE "bara ska vara så"."
 
 
"Jag har lärt mig så mycket om mig själv, om andra och samhället. Förra året var då jag fick på mig glasögonen och insåg vad feminsim egentligen är (mycket tack vare dig för dina feministpepp-inlägg så TACK för det <3). En av de bästa sakerna jag har varit med om är just att bli upplyst om feminismen i och med kunskapen så ser jag ju nu alla skeva framställningar av kvinnor i media, reklam och på nätet. Alla fördomar och tankar om feminister som människor har. Varje dag blir jag arg på mänskligheten och vårt samhälle, för ett år sedan såg jag inte det. Den bästa känslan är när jag inser att jag har fått andra att ta på sig glasögonen. Vill avsluta med att säga att feminismen har fått mig att mogna som människa." 
 
 
 
"Feminism har fått mig att se att det är samhället det är fel på, inte kvinnor. Att inte tro på jämställdhet är lite som att vara rasist, fast det riktas mot ett kön. Kvinnor har kroppshår och det är okej. Kvinnor har rätt att lyssnas på och ta plats. Kvinnor ska behöva ta kommentarer som objektifierar dem gång på gång. Kvinnor har rätt att bestämma över sina kroppar. Kvinnor förtjänar att vara människor.
Klart man är feminist!"
 
Så himla kloka och bra är ni! <3
8 kommentarer
Nastasja

<3

lotta

så peppande och bra inlägg, och så bra hyllning till feminismen

Svar: puss!!
Jennifer

Sara

Blir så himla glad över att läsa hur många som verkligen känner sig starkare tack vare feminismen, att den betyder så mycket
<3

Svar: Åh, men jag också!! Så himla fint!
Jennifer

Patrik


Hej igen : )

Tja detta inlägg påminner mig om min barndom. Den var kul. Massor med unga tjejer som passade mig som var feminister. Så var det unga killar som passade mig som skulle vara myspappor. Myspappa gav en glass och så sa han: Nu kommer det några snygga tjejer. Så såg jag glad ut och han stod bredvid och såg ut som att han gjorde något bra : )


Ni kan få se en liten del av en av mina utomjordiska drömmar som jag beskrev.

Ni skulle kanske tycka att det var kul : )

Det är den utopiska staten med kvinnan i centrum.


Drömmen har mycket underförstått. Detta är hennes dotter. Alltså skeppets kaptens dotter. Hon arbetar i det stora filmrummet på skeppet. Filmrummet övervakar all form av Tv samt radiokommunikation från jorden.


Kompisen bredvid mig är en typisk killkompis. Jag skäms i drömmen vilket man kanske man inte förstår. Mina killkompisar kan vara rätt så ytliga och i jämförelse med dessa tjejer så blir det manliga hos dem ytterst fånigt. Mina kompisar är snälla men jag förstår det underförstådda i drömmen så här: Du vet vad mamma tycker om det!

Detta inte på ett narcissistiskt kvinnligt sätt utan med en dov mörk kvinnlig röst. Man skall ge sig i akt på vad mamma tycker men mamma älskar en alltid ändå för att man är unik. : )


Och när mamma ärt en armada lika stor som jordens måne så lir mamma onekligen djup och ytterst begriplig i sina funderingar kring det manliga släktet där hon finner patriarkatet som psykiskt sjukt och fyllt av ensamhet och övergivenhet. För det är vad mamma tycker. Tja puh, man svettas.

Här är drömmen:



Bland Grannar och kompisar:
En dröm 26/11 – 06

Drömmen börjar med att jag har köpt en film som jag inte vet något om. Det är ingen välannonserad film och filmen har jag mest köpt för att personen som sålde filmer i butiken varmt förordade denna film. Jag ska se filmen med min kompis Andreas som i drömmen bor på en helt annan plats än hemma hos sig själv.

Andreas bor i drömmen på ett internat och delar där rum med två tjejer i 19 – 20 års åldern som har en våningssäng i rummet. Andreas menar bistert att det kan bli svårt att se filmen eftersom tjejerna också vill se en film och att det bara finns en Tv på internatet.

Tjejerna sitter och småpratar på övervåningen av sängen och jag tycker att dom är mycket vackra. Faktiskt så liknar en av tjejerna en Tjeckisk studenttjej vilken jag gillat men inte kunnat bli ihop med eftersom jag tyckt att hon var för ung för mig.

Jag tittar på denna tjejs kropp och finner den attraktiv, små bröst och liten rumpa, brunett med åtsittande jeans och med en enkel tröja. Jag sitter och tittar på henne och upptäcker till min fasa att jag blivit upptäckt. Hon har vänt sig åt mitt håll och viskar något antagligen surt till sin tjejkompis om mig. Jag tycker att det är pinsamt och vill vända situationen genom att vara humoristisk och hurtig. Tjejerna tycker att jag är rolig och jag försöker då sälja in en filmstund, att tjejerna ska se filmen jag köpt med mig och Andreas. Tjejerna går med på detta efter att jag menat på att filmen är den bästa filmen genom tiderna.

Andreas blir inte glad när han får reda på att vi ska se filmen med tjejerna och jag har börjat ångra min oväntade PR för filmen. För jag vet ju inte om filmen är bra.

På baksidan av filmen står det: Roliga karaktärer och att filmen handlar om jorden innan ett utomjordiskt slagskepp landar här. Filmen lovordas av en helt okänd tidning i USA NBT Network och jag tycker att detta oroar mig. För filmer ska ju lovordas av stora bolag för att vara bra tänker jag.

Filmen däremot visar sig trotts mina farhågor vara riktigt bra. Hela filmen är gjord på osammanhängande filmklipp utan direkt mening på ett intellektuellt djupt sätt i mörk stil. Den är utformad som ett konstverk som gestaltar vanliga människors liv och strävande på jorden. Allt som oftast dyker huvudrollsinnehavaren upp med sin komik. Han är inte direkt humoristisk utan driver mer med seder och bruk på ett naturligt sätt.

Från
Patrik

kråkan

hej och tack för detta fantastiska inlägget! håller på att läsa under det rosa täcket nu, så så så bra.

men jag har en fråga om något helt annat, nämligen om du har någon koll på hur svårt det är att komma in på en master/postgraduate i edinburgh? blir så inspirerad av din blogg. tack så mycket och ha en fin kväll!

Svar: Åh, visst är den helt fantastisk? Så bra!
Och hm, jag har faktiskt inte så mycket att komma med i den frågan.. vet att platserna är eftertraktade eftersom det är ett bra universitet och så, men exakt hur svårt vet jag inte. Jag vet att om du har en honours från Scotland behöver du en 2:1, vilket är det näst högsta betyget, men vet inte hur det är med svenska betyg? Och så är det ju så himla mycket mer som spelar in, typ personligt brev och sånt. Men alltså, sök för tusan!! :) Du förlorar ju inget på att söka! Håller tummarna!
Jennifer

Josefine

Feminismen har fått mig att förstå att det inte alltid är jag som är problemet och måste ändra på mig, utan att det är strukturerna i samhället som skuldbelägger mig som kvinna och på så sätt får mig att känna så. En insikt om hur det är att vara dömd till misslyckande pga kön.

Svar: Puss!
Jennifer

Hanna

Tack <3

Tess

<3