feminism som superhjälte-cape






Blir så himla glad över att läsa hur många som verkligen känner sig starkare tack vare feminismen, att den betyder så mycket
<3
Hej igen : )
Tja detta inlägg påminner mig om min barndom. Den var kul. Massor med unga tjejer som passade mig som var feminister. Så var det unga killar som passade mig som skulle vara myspappor. Myspappa gav en glass och så sa han: Nu kommer det några snygga tjejer. Så såg jag glad ut och han stod bredvid och såg ut som att han gjorde något bra : )
Ni kan få se en liten del av en av mina utomjordiska drömmar som jag beskrev.
Ni skulle kanske tycka att det var kul : )
Det är den utopiska staten med kvinnan i centrum.
Drömmen har mycket underförstått. Detta är hennes dotter. Alltså skeppets kaptens dotter. Hon arbetar i det stora filmrummet på skeppet. Filmrummet övervakar all form av Tv samt radiokommunikation från jorden.
Kompisen bredvid mig är en typisk killkompis. Jag skäms i drömmen vilket man kanske man inte förstår. Mina killkompisar kan vara rätt så ytliga och i jämförelse med dessa tjejer så blir det manliga hos dem ytterst fånigt. Mina kompisar är snälla men jag förstår det underförstådda i drömmen så här: Du vet vad mamma tycker om det!
Detta inte på ett narcissistiskt kvinnligt sätt utan med en dov mörk kvinnlig röst. Man skall ge sig i akt på vad mamma tycker men mamma älskar en alltid ändå för att man är unik. : )
Och när mamma ärt en armada lika stor som jordens måne så lir mamma onekligen djup och ytterst begriplig i sina funderingar kring det manliga släktet där hon finner patriarkatet som psykiskt sjukt och fyllt av ensamhet och övergivenhet. För det är vad mamma tycker. Tja puh, man svettas.
Här är drömmen:
Bland Grannar och kompisar:
En dröm 26/11 – 06
Drömmen börjar med att jag har köpt en film som jag inte vet något om. Det är ingen välannonserad film och filmen har jag mest köpt för att personen som sålde filmer i butiken varmt förordade denna film. Jag ska se filmen med min kompis Andreas som i drömmen bor på en helt annan plats än hemma hos sig själv.
Andreas bor i drömmen på ett internat och delar där rum med två tjejer i 19 – 20 års åldern som har en våningssäng i rummet. Andreas menar bistert att det kan bli svårt att se filmen eftersom tjejerna också vill se en film och att det bara finns en Tv på internatet.
Tjejerna sitter och småpratar på övervåningen av sängen och jag tycker att dom är mycket vackra. Faktiskt så liknar en av tjejerna en Tjeckisk studenttjej vilken jag gillat men inte kunnat bli ihop med eftersom jag tyckt att hon var för ung för mig.
Jag tittar på denna tjejs kropp och finner den attraktiv, små bröst och liten rumpa, brunett med åtsittande jeans och med en enkel tröja. Jag sitter och tittar på henne och upptäcker till min fasa att jag blivit upptäckt. Hon har vänt sig åt mitt håll och viskar något antagligen surt till sin tjejkompis om mig. Jag tycker att det är pinsamt och vill vända situationen genom att vara humoristisk och hurtig. Tjejerna tycker att jag är rolig och jag försöker då sälja in en filmstund, att tjejerna ska se filmen jag köpt med mig och Andreas. Tjejerna går med på detta efter att jag menat på att filmen är den bästa filmen genom tiderna.
Andreas blir inte glad när han får reda på att vi ska se filmen med tjejerna och jag har börjat ångra min oväntade PR för filmen. För jag vet ju inte om filmen är bra.
På baksidan av filmen står det: Roliga karaktärer och att filmen handlar om jorden innan ett utomjordiskt slagskepp landar här. Filmen lovordas av en helt okänd tidning i USA NBT Network och jag tycker att detta oroar mig. För filmer ska ju lovordas av stora bolag för att vara bra tänker jag.
Filmen däremot visar sig trotts mina farhågor vara riktigt bra. Hela filmen är gjord på osammanhängande filmklipp utan direkt mening på ett intellektuellt djupt sätt i mörk stil. Den är utformad som ett konstverk som gestaltar vanliga människors liv och strävande på jorden. Allt som oftast dyker huvudrollsinnehavaren upp med sin komik. Han är inte direkt humoristisk utan driver mer med seder och bruk på ett naturligt sätt.
Från
Patrik
hej och tack för detta fantastiska inlägget! håller på att läsa under det rosa täcket nu, så så så bra.
men jag har en fråga om något helt annat, nämligen om du har någon koll på hur svårt det är att komma in på en master/postgraduate i edinburgh? blir så inspirerad av din blogg. tack så mycket och ha en fin kväll!
Feminismen har fått mig att förstå att det inte alltid är jag som är problemet och måste ändra på mig, utan att det är strukturerna i samhället som skuldbelägger mig som kvinna och på så sätt får mig att känna så. En insikt om hur det är att vara dömd till misslyckande pga kön.
Tack <3
<3
<3