Åt frukost bland födelsedagsblommor efter en natt fylld av obehagliga drömmar där jag blev jagad genom skogen av läskiga fantasidjur.


Jag matchade mammas cykel och trampade till Jenny för att rida min fina ponny.


Söt. Han var dock mindre uppochner när jag satt på. Som tur är.


Hästpuss.


Efter ridturen blev jag bjuden på finfika i det Bladgrenska hemmet. Jag åt dock inte orkidén. Kan ju vara bra att veta.


På hemvägen träffade jag årets första padda. Älskar paddors trumpna uppsyn och knöliga tår.


Väl hemma hittade jag Sigrid och Hugo nergosade i min säng. Jag kröp ner mellan dem och läste Kafka på stranden resten av dagen. Galet bra.

Lite såhär har de senaste dagarna sett ut genom min kamera. Överdos av vår och kalvar på rymmen. Sedan sist har jag ridit min finafina häst, snabbfikat med Jenny, jagat förrymda tjurar genom skogen i månskenet (filmiskt, men väldigt oeffektivt) och haft årets första picknick tillsammans med Bäccs. Livet är fint just nu. Väldigt fint. Och ikväll ska jag prata med andar. Spännande.

Ibland är hödamm inte bara jobbigt, som fastnar i lungorna och grusar ögonen. Ibland är det ganska vackert också.

Lördag. Grillade i solnedgången tillsammans med Bäccs, Love och André. Vi sjöng och dansade på bänkar, frös lite, tittade på film med hajar och stränder, planerade resan och drack té. Galet bra.



Söndag. En galopp i skogen på nordsvensken med de rena tänderna och jordgubbstårta.

Idag har jag brottats med en spindel lika stor som min handflata, läst ut Dracula (så bra, läs!) och börjat läsa om Kafka på Stranden för miljonte gången. Klippt min lugg framför badrumsspegeln, fått solexem på kinden och haft lila ben. Sovit i solen, köpt jordgubbar och knappt kunnat tro mina ögon när termometern visade nitton grader i skuggan. Herregud, vilken vår vi fick poff paff. Så galet bra.

Klockan fem vaknade jag av att en ko skrek lungorna ur sig efter en kalv. Så fruktansvärt hjärtskärande att jag var tvungen att springa ut för att se vad som försiggick. Turligt nog var kalvarna bara och hälsade på i hagen bredvid, så det var lätt fixat. Eftersom jag är världens mest morgonpigga människa var det helt omöjligt att somna om igen, i stället hämtade jag kameran och förevigade hur vacker världen kan vara klockan kvart över fem en fredagsmorgon i mars.

När jag vaknade idag var det så himla mycket vår utomhus att jag skuttade ur sängen. Galet bra! Idag har jag bara tagit det lugnt tillsammans med min familj. Vi grillade för första gången i år och åt världens största middag. Jag och min syster gick på en liten promenad som egentligen var tänkt att bli mycket längre, men regnet stoppade oss och vi fick vända. Väl hemma tittade solen dock fram igen och jag satte mig på trappan med filt och katt och läste. Så himla fin dag.

Morgon. Vaknade av att en mjuk katt lade sig till rätta på min mage. Kanske det bästa sättet att vakna på, mjuk katt på mage. (Förutom när de kräks.. japp, det har hänt. Det är då man älskar att vara kattägare. Den attacken avledde jag dock med en ninjarullning ned på golvet. Superreflexer.) Åt frukost, grapefrukt och kanelscones.


Eftermiddag. Sprang runt med knut på huvudet för första gången på evigheter, köpte ett hallonrött läppstift för tio kronor (smålänningen i mig jublar), imponerade på en okänd man med mina muskler genom att lyfta en säck med ankfoder och frös i mördarblåsten.

Kväll. Bakade inför min mammas födelsedagsfirande som äger rum i helgen. Min allra första tigerkaka och galet goda havrekakor som min fina mormor brukar göra. Och nu säger jag hejdå för idag, tar Bram Stoker under armen och kryper ner under täcket för lite äkta vampyrer som inte glittrar.

Idag är det första advent. Om man räknar ned till resan vill säga, och det är ju ganska svårt att låta bli. Det firade jag genom att vaccinera mig mot kolera och trotsa orkanen utanför dörren för en snart-åker-vi-fika tillsammans med Bäccs. Superfint, som alltid när Bäccs är inblandad.

1. Detta mötte mig när jag skulle släppa ut ankorna idag. Helgens ankägg. De lägger så galet mycket ägg nu när det är vår så att vi inte riktigt vet vad vi ska göra av alla. Äta, såklart. Och baka hundramiljoner sockerkakor.

Dagen då jag såg ut såhär. Ända tills jag insåg att långärmade klänningar inte lämpar sig för vaccinationer, hur fina de än är, och bytte till hästkofta i stället. Nu vet ni.

(Imorgon är det en månad kvar tills vi sitter på planet mot Bangkok, kommer bli så galet bra!)

Vi fick en liten överraskning när vi gick ut för att mata korna och två små nya familjemedlemmar gömde sig bakom sina mammor. De är kanske det finaste jag någonsin sett med sina överdimensionerade öron och rådjursögon. Så fina att jag får lite hjärtknip och önskar att de aldrig behövde bli stora.

Igår åt jag frukost i solen på trappen.


Och gick på promenad iklädd min vårkappa med den finaste ugglan jag vet.



Jag såg soltrötta hästar och årets första citronfjäril!


Efter en timme i skogen mötte jag upp Jenny. Vi åkte till Ljungby, kikade på lite second hand och köpte varsin smoothie på Roddy's.


På vägen hem bestämde sig Jennys bil för att gå sönder och vi blev stående på Ljungbyvägen med en rykande motorhuv. Som tur är finns det många snälla som vill hjälpa till, så vi behövde inte stå där länge innan vi blev bogserade hem. Lite vardagsäventyr som avslut på en fin måndag.

Igår var det dags för tidernas piratkalas! Flaggan hängdes upp och kladdkakan fick en döskalle.



Bäccs och Jenny kom först och förvandlades till pirater i min hall! Bäccs med sin köttyxa och Jenny fick en fågel på axeln. Jag hade rosa kaptenshatt och en sabel. Mycket piratigt.




När Emma och Sarah kom var de lika piratiga med krok och ränder! Emma hade till och med en mustasch (som dock fick ligga på bordet när hon åt), himla roligt! Resten av kvällen åt vi en massa piratonyttigheter och skrattade tills vi fick ont i magen, tittade på Pirates of the Caribbean och hade det superfint tillsammans. Kanske bästa piratkalaset någonsin.

Idag gosar jag med världens tjockaste Edgar och städar inför morgondagens Piratkalas. Solen skiner ute och ikväll blir det lördagsmys med bästa Jenny som jag träffar alldeles för sällan. Hur bra som helst!

Det snöar idag. Jättemycket. Men det gör inget för det är vår i hjärtat och det är allt som räknas.

Nej. Nu orkar jag inte vara sjuk mer, så härmed friskförklarar jag mig själv och åker in till Växjö för att leka med Bäccs! JA, så bra! Min allra prickigaste klänning och mina sicksackigaste tights får göra oss sällskap. Kanskekanske är Bäccs också prickig i en likadan klänning, för så kan det bli ibland när man tycker om varandra så mycket att man tandemtänker mest hela tiden.

Jag vaknade mitt i natten, febrig och mardrömsyr. Öppnade fönstret, andades vårluft, tittade på stjärnorna och lyssnade på kattugglorna i ett par timmar innan jag somnade om. Ganska så magiskt.

Och vet ni vad? Ni är så himla, himla fina. Varenda en av er. Verkligen. Era snälla ord gör mig alldeles överväldigad, och ger mig ungefär samma känsla i magen som när man tittar på kattungar som precis har lärt sig gå och springa, men inte kan stanna än. Löjligt glad. Och lite stolt.

Jag är ungefär världens sjukaste person idag också. Att spana på småfåglar (och en mindre diskret Edgar som försöker äta dem) från köksfönstret är det mest ansträngande jag tagit mig för idag. Och nu håller jag på att krypa ur skinnet för att jag är så uttråkad. Alldeles, alldeles för rastlös för att vara sjuk.

Idag vaknade jag med igensvullen hals, världens huvudvärk och feberöm kropp. Föga förvånande med tanke på att min pappa har lufsat runt i huset och låtit som Lurch hela veckan, men tråkigt ändå. Så för att kurera mig ordentligt har jag tillbringat dagen under ett täcke i soffan och tittat på filmer, ätit en massa frukt och druckit té med ingefära och honung. Hela tiden med en sömndrucken katt i knät. Slutsats? Kattgos är den bästa medicinen. Mot allt.