Elefantelefantelefant

Jag ville bara titta in och säga hej, berätta att jag fortfarande lever. Just nu befinner vi oss i en liten mysig stad i Laps som heter Luang Prabang. Här finns en supermysig kvällsmarknad och överglada servitörer. Sedan sist har vi spanat på sötvattensdelfiner från både båt och kajak, paddlat kajak i världens åskväder och haft galen träningsvärk dagen efter. Vi har hittat ett svenskt fik och ätit kanelbullar, badat i en örtbastu som luktade jul och blivit masserade så att det knakade i ryggraden. Vi har suttit otaliga timmar på bussar som kryper fram på kringliga bergsvägar och fått punka, två gånger. Ungefär. Och, det allra allra bästa, badat med elefanter!
Vi bokade två dagar på ett elefantcenter som räddar sönderarbetade elefanter från lokalborna och ger dem ett vettigt liv med massor av mat och ungefär noll arbete. Där fick vi lära oss hur man rider elefanten från nacken och rida dem genom djungeln. Hur mäktigt som helst. Och så idag fick vi bada tillsammans med elefanterna i floden. Vi satt på nacken när de gick ut i floden och dök ner i vattnet. Verkligen dök, hela elefanten försvann. Snabeln var det enda som syntes. Vi skrubbade deras huvuden rena från leran och blev helt dyngsura. Så fantastiskt, och det märktes verkligen att de njöt och tyckte det var superkul att bada. Så bra. Jag är fortfarande helt lyrisk och adrenalinskakig. Jösses. Elefanter måste ju vara det finaste som finns.
Imorgon åker vi vidare igen. En tolvtimmars bussresa, önska oss lycka till!
6 kommentarer

Livet just nu

De senaste dagarna har verkligen varit omtumlande. I torsdags åkte vi tillbaka till Phnom Pehn för att stanna en natt eller två, och sedan åka vidare mot Laos. Vi kom fram, checkade in på vårt guest house och gick ner till deras restaurang för att äta lunch. När vi kommer upp på rummet en timme senare är våra väskor tömda på golvet och allt blir kaos. Datorn, mitt teleobjektiv och hårddisken med alla bilder från resan är borta. Vi får kika på övervakningskameran och ser att en okänd kvinna lirkar upp dörren till vårt rum, och tio minuter senare försvinner hon med våra saker. Så himla frustrerande och sorgligt att alla bilder är poff väck, och så himla otryggt hjärtat blir. Kanske första gången i hela mitt liv som jag har haft hemlängtan.
Dagen efter vaknade jag med feber, ont i hela kroppen och världens huvudvärk. Eftersom Live mått dåligt hela natten bestämmer vi oss för att åka till ett internationellt sjukhus i närheten. Mitt superlåga blodtryck och min skyhöga sänka gör att jag blir inlagd på dropp och intravenös antibiotika resten av dagen. Dock får jag åka hem på kvällen med en påse full av mediciner. Love stackarn, har en parasit som antagligen kommit från dåliga krabbor.
Men! Vi mår mycket bättre nu efter några dagars medicinering. Vi fortsätter resandet på tisdag efter ett litet åyerbesök hos läkaren på måndag. Vi har siktat in oss på Laos och dess sötvattensdelfiner. Kanske rider vi på en elefant eller två. Avsaknaden av dator och kamerasladd kommer dock göra att vi hörs mer sporadiskt framöver, men då har jag ju desto mer att visa när jag kommer hem. Hoppas ni har det superfint och äter ohälsosamma mängder av jordgubbar i mjölk! Det är i alla fall vad jag hade gjort.
15 kommentarer