precis just nu

 
 
Precis just nu: rullar jag runt i sängen, njuter av att vara den enda som är vaken, och skriver blogginlägg. Jag har fönstret på vid gavel, utanför smattrar regnet mot taken och duvorna kuttrar mjukt i trädet utanför. Bäst, älskar mornar.
 
Precis just nu känner jag mig: trött och lite ont i halsen (kanske jinxade det lite för mycket när jag höll ett hyllningstal till mitt immunförsvar, heh), men glad!
 
Precis just nu är jag glad över: att jag har så många fina människor i mitt liv, över att jag orkat mig igenom ännu en termin, att jag har sommarlov, att jag har så mycket inspiration och lust att skapa (måste bara hitta tid till att göra), och livet i allmänhet. Typ så.
 
Precis just nu är jag nervös för: många nya, lite läskiga grejer jag ska göra i sommar. Den första händer redan nästa vecka då jag ska träffa en av mina lärare (han som tror att patriarkatet är en myt, om ni minns?) och diskutera feedback för en uppsats där han hånade feminismen, vilket inte riktigt känns okej för en universitetslektor. Håll tummarna för att jag kommer lyckas hålla mig lugn och sansad (dvs hålla min angry feminist voice i schack)!
 
 
 
 
Precis just nu längtar jag efter: stunden då vi skrivit på ett lägenhetskontrakt för nästa år. Vet att jag tjatar om detta hela tiden, men hur svårt kan det vara att hitta en vettig lägenhet som inte kostar skjortan? Och att få träffa Otto igen, så klart. 
 
Precis just nu är jag sugen på: kaffe. Mmm, kaffe. Vilken tur då att jag har en rykande varm kopp precis bredvid mig!
 
Precis just nu på bloggen: känns det så himla fint att vara tillbaka och blogga ordentligt igen. Jag har saknat den här lilla internetplatsen så galet mycket!
 
Precis just nu i livet: känns mycket, det mesta, väldigt väldigt bra. Livet har varit väldigt snällt mot mig på sistone, och det är jag så otroligt tacksam för! 
 
 
(lista skamlöst snodd från Amanda
10 kommentarer

lördagslänkar

 
 
Teen feminists changing the world in 2015 - en så peppig artikel som i sin tur länkar vidare till massa bra tips!
 
Michaela skriver så himla bra om fettförakt - "Jag hade inte fått några verktyg för att förstå att tjock inte var någonting annat än en kroppsform, utan hade lärt mig att den tjocka kroppen var sammankopplad med en rad egenskaper och attribut. Det är ett stigma som en smal kropp aldrig behöver ta ställning till."
 
Hunden som fotograferar - alltså kan vi bara stanna upp och uppskatta hur FANTASTISKT FINT detta är?? 
 
 
 
 
@kobranhuggertill på instagram - Kajsa alltså, så himla rimlig person!! Vill att vi ska bli bästa vänner. Hon kroppspeppar och livspeppar med kloka captions, den lilla hunden, och dansvideor! Ni måste följa, ok?
 
Yesterday av Murakami - blev helt överlycklig när jag upptäckte att Murakami har publicerat ett gäng noveller hos The New Yorker, älskar älskar hans sätt att skriva. Yesterday är min favorit av de jag hunnit läsa so far. 
 
Our favourite all-girl art collectives - "Thanks to Tumblr, Twitter and Facebook, female artists are joining forces now more than ever – creating safe and supportive spaces for art production and exposure." Älska internet, och älska alla kreativa personer där ute.
 
 
 
 
Och Ellen Elias pratar om sin stil, relationer och sin mamma, och är bara så jäkla power. "I don’t need a man to tell me I’m smart or beautiful, I already know that.” Japp.

 
3 kommentarer

tisdag & torsdag

 
I tisdags mötte jag upp fina Freja (som btw är min framtida flatmate! så pepp!) och gick till Hidden Door för att kolla utställningar. Rolig grej som hände när jag väntade på Freja vid Grassmarket: tjejen bredvid mig på bänken tittade plötsligt upp och sa hej lite försiktigt. Jag kände igen henne från skolan (QMU är så litet att det blir lätt så) och letade panikartat i min hjärna efter ett eventuellt minne av att vi pratat förut. Det hade vi inte, men ändå satt vi och pratade i en halvtimme om allt möjligt, och presenterade inte oss förrän vi sa hejdå. Knäppt men fint.
 
 
 
Hur som helst, Hidden Door är en konstfestival som äger rum i undangömda eller övergivna platser i Edinburgh. De flesta rummen/installationerna var tyvärr dock lite för mörka för att bilderna skulle bli bra, så jag fotograferade inte så mycket.
 
 
 
Men det kunde se ut lite såhär. 
 
 
 
Eller såhär. 
 
 
 
Och såhär. Efteråt satte vi oss i solen och åt glass, pratade om sommaren och om hur stressigt det är att vi blir hemlösa inom en snar framtid, men avslutade ändå med ett 'det löser sig alltid'. För det gör det ju, väl?  
 
 
 
Igår vaknade jag i den här högen bredvid Fatou. Vi hade haft sleepover för att Fatous säng ockuperades tillfälligt av en vän med bror. Och är det inte världens finaste egentligen, att vakna bredvid någon som en tycker om och känner sig trygg med? Jag som alltid har så himla bråttom upp på morgonen låg och drog mig i en hel timme innan jag gick upp. 
 
 
 
Efter frukost och några koppar té gick vi till Black Medicine Coffee för att uträtta dagens måsten. På vägen dit fastnade vi i världens ösregn bestående av de största vattendropparna jag sett, och var tvungna att söka skydd i en port under tiden det värsta drog över.
 
 
 
Väl inne på Black Medicine Coffee huserade vi först på nedervåningen som vi hade helt för oss själva. 
 
 
 
 
Men det var så himla kallt, så vi flyttade upp till övervåningen och slog oss ned vid fönstret i stället. Jag mailade vad som kändes som tusen olika personer, fyllde i ansökningsblanketten för ethical approval, och redigerade bilder. Allt medan regnet rasade utanför.  
 
 
 
Bredvid mig satt Fatou och tog igen missade föreläsningar i en kurs hon läser. Som ni ser visade Edinburgh sig från sin mest skottska sida och varvade ösregnet med strålande sol. Vi satt där i flera timmar, delade på en enorm muffin, drack kaffe och jobbade. Café-jobb är förresten vår nya favoritgrej. Det är så skönt att komma ut från lägenheten för ett slag, speciellt när en ska fixa sånt som känns lite stressigt eller jobbigt. 
 
 
 
 
På kvällen gick jag på promenad i solnedgången. Titta så drömmigt det var. 
 
 
 
Och månen glimtade bakom kyrktornen. 
 
 
 
Upp till Calton Hill för att titta på det skymningsblå havet och lyssna på stadens brus långt där nere. Det är så mycket att fixa med nu, så mycket som måste falla på plats och planeras att mitt huvud är ett konstant surr av tankar och idéer. Jag blir alltid i så stort behov av frisk luft då, som för att blåsa bort allt som ligger och gnager, alla överflödiga tankar, och lämna plats åt saker att ta form på riktigt. 
 
 
8 kommentarer