analogt: första rullen

Hej hallå! Jag har packat och flyttstädat i dagarna 3, imorgon säger vi hejdå till vår lägenhet for good och på onsdag bär det av mot Sverige för några veckor. Så knäppt att halva sommarlovet redan är över?! Förstår inte. Anyhow, vi kan panika över hur snabbt tiden går en annan gång, för jag framkallade nämligen min första rulle film i helgen! Jag var så spänd på resultatet att jag slet upp kuvertet innan jag ens kommit utanför Boots dörrar och gjorde ett litet glädjeskutt nerför trappan när jag såg att min skrangliga zenit faktiskt fungerar. Nedan följer därför en liten bildkavalkad på ett gäng bilder som jag tycker extra mycket om, medverkar gör bland annat en gungande Fatou, lummiga träd och en hunkig pojkvän. Vi kikar: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Är himla nöjd med tanke på att kamerans ljusmätare var slut på batteri, så jag höftade mest med exponeringen och hoppades på det bästa. Fokusen är lite off ibland, men när jag lär mig att bemästra den, tror jag att det kommer bli kalas. Alltså, hörrni, jag har inte varit såhär peppad på att fota på evigheter, kanske aldrig förut. Tänker spendera resten av sommaren med att vårda den känslan ömt. Tror det kommer bli hur bra som helst. 
 
26 kommentarer

fotodokumentärer

Ni var många som var nyfikna på vilka fotodokumentärer jag såg, och eftersom er önskan är min lag etc. har jag sammanställt de bästa i ett inlägg. Jaa! Braa! Perfekt för regniga dagar, eller kanske soliga dagar då en hellre vill bygga en koja av kuddar och slå läger inomhus. 
 
 
 
Dokumentären som fick mig hooked från första början var den här som är gjord av en QMU elev, och som visades under en filmfestival. Vi får följa den synskadade fotografen Anne Dignan som tar en multisensorisk approach till fotografi och skapar tillgänglig konst baserad på sina fotografier för att öka åtkomligheten till konst. Hennes förhållningssätt till fotografi är helt olik någon annan fotograf jag vet och jag blev så himla imponerad av hennes medvetenhet kring sin skapandeprocess. Speciellt då jag själv mest tänker "mm fint" när jag tar mina bilder. 
 
 
 
Leaving Home, Coming Home: A Portrait of Robert Frank - genom Lovisa hittade jag dokumentären om Robert Frank som porträtterade the american dream under 50-talet genom gatufotografi. Dessutom blev jag så himla rörd av hans relation med sin fru, de verkar tycka om varandra så himla mycket.
 
 
 
The Many Lives of William Klein - William Kleins gatufotografi fullständigt blows my mind. Hans gatufotografier är så hårda, så orädda och så loud. Så så bra.
 
 
 
Cindy Sherman: Nobody's Here But Me - Cindy Sherman jobbar enbart med självporträtt genom vilka hon undersöker och ifrågasätter kvinnans möjlighet att skapa sig en självbild. Så himla intressant då hela grejen med att använda kroppen som ett verktyg i fotografi är ett väldigt outforskat område för mig. 
 
 
 
Chloe Dewe Mathews - Blev helt tagen av Chloe's bilder. De känns så intima, utan att vara de minsta påträngande. 
 
 
 
Finding Vivian Maier - och det är väl ingen som missat Vivian Maier vid detta laget? Hennes fotografier är helt helt helt fantastiska. Själva dokumentären stundvis ganska hollywood-dramatisk, men så himla värt att stå ut med då jag drog efter andan av beundran varje gång ett av Vivians fotografier poppade upp på skärmen.
 
 
dokumentär foto
4 kommentarer

en uppdatering

De senaste dagarna har min verklighetsförankring varit nästintill obefintlig. Kanske är det därför jag inte kikat in här på ett tag. Det är svårt att plocka ut de relevanta beståndsdelarna som behövs för att komponera ett blogginlägg när allt saknar substans, eller snarare när varje sekund känns väsentlig. När allt väger lika mycket. Eller lite. Beroende på hur en väljer att se det.
 
En annan anledning till min frånvaro är också att jag inte knäppt en endaste bild med min canon. I stället har jag låtit ögonblick fastna på näthinnan för att sparas organiskt i stället för digitalt - hans käkben i det dunkla morgonljuset som sipprar in genom de tunga gardinerna, skuggmönstret av stationstaket som vilar på perrongen i ett par sekunder innan solen går i moln igen, folktomma gator tidigt en tisdagsmorgon. De senaste månaderna har en slags hunger efter att skapa planterats i maggropen för att växa sig starkare för varje dag; de senaste veckorna har den rasat i hela kroppen. Så jag har tagit ett steg tillbaka, funderat på varför jag faktiskt fotograferar, på vad jag vill göra härnäst, på vilken riktning jag ska ta. Magkänslan sa åt mig att ta en paus från det digitala för ett slag, så i stället har jag laddat min analoga kamera med svartvit film och återupptäcker nu vardagen genom dess dammiga sökare. Eftersom den, pga brist på tid och ork (eller snarare motivation), har fått samla damm sedan jag köpte den på en marknad i Ukraina för ett par år sedan, vet jag inte ens om den fungerar. Jag hoppas den gör det. Om den gör det lovar jag att visa er när den första rullen är framkallad.
 
Annars har jag en vecka kvar i Edinburgh innan jag åker mot Sverige där jag ska klappa katter och fylla lungorna med skogsluft, hänga med saknade vänner och äta mammas mat. Under ett möte tidigare i veckan gav min lärare mig stränga order om att vila ordentligt nu under sommaren så jag inte rusar rakt in i en vägg under mitt fjärde (och sista) år. Jag väljer att ta hans ord väldigt bokstavligt och spenderar dagarna mestadels i sängen; läsandes, skrattandes, pratandes, tittandes, skrivandes. Det är ett väldigt fint liv, och precis vad jag behöver just nu. 
 
Hur har ni det? Är sommaren snäll mot er? 
 
 
7 kommentarer