en liten sammanfattning
Medan jag är iväg och äventyrar i Burma kan vi titta lite på hur veckorna i Los Angeles såg ut:
Jag landade supertrött i Los Angeles på förmiddagen, min familj skulle inte komma förrän på kvällen, så dagen spenderades hemma hos Simons värdfamilj med den här filuren i knät. Världens mjukaste päls och minsta nos.
Vi åt jordgubbar i mjölk mest hela tiden.
Och anledningen till hela resan; min lillebrors student. Han var stilig i blått och fick ta emot små utmärkelser till höger och vänster. Duktig bror.
Några dagar låg vi på stranden och tittade på när trutarna stal mat från små barn.
Jag såg ut som mig själv igen, så skönt efter två månader med vandra-i-djungeln-kläder.
Vi gick förbi ledsna hundaffärer och blev lite tung i magen, jag vill ju bara köpa allihop och ta med hem och älska för alltid. Ungefär.
En dag åkte vi ner till Hollywood för att göra turistiga saker som att titta på alla stjärnor och testa om vi hade lika stora händer som exempelvis Johnny Depp.
En annan dag var vi på Universal Studios och skrek av förtjusning i galna karuseller. Träffade kändisar som Svampbob och blev totalt vettskrämda i deras spökhus.
Efter en middag fick vi in ett torn av sockervadd tillsammans med notan. Vi blev förvirrade och trodde att det blivit något missförstånd, men efter en titt runtomkring insåg vi att alla andra bord också hade ett blått moln och insåg att det ingick i hela restaurangbesöket. Hur knäppt? Bara i USA.
Simons historialärare tog oss på basebollmatch och det var kanske det mest amerikanska under hela resan. Vi fick se en home run och åt mat ur basebollhjälmar. Och efteråt såg vi Disneylands fyrverkerier över taken. Väldigt fint.
Några kvällar spenderade vi i Santa Monica, där åt vi churros och tittade på solnedgången ifrån piren.
Resan avslutades med pompa och ståt när vi firade pappas födelsedag (som passande nog var fars dag i USA). Vi åt denna fiffiga tårta (pappa härmade alltid kakmonstret när vi var små) som faktiskt var mycket godare än vad den såg ut. Ett bra avslut på en väldigt fin resa.
Jag landade supertrött i Los Angeles på förmiddagen, min familj skulle inte komma förrän på kvällen, så dagen spenderades hemma hos Simons värdfamilj med den här filuren i knät. Världens mjukaste päls och minsta nos.
Vi åt jordgubbar i mjölk mest hela tiden.
Och anledningen till hela resan; min lillebrors student. Han var stilig i blått och fick ta emot små utmärkelser till höger och vänster. Duktig bror.
Några dagar låg vi på stranden och tittade på när trutarna stal mat från små barn.
Jag såg ut som mig själv igen, så skönt efter två månader med vandra-i-djungeln-kläder.
Vi gick förbi ledsna hundaffärer och blev lite tung i magen, jag vill ju bara köpa allihop och ta med hem och älska för alltid. Ungefär.
En dag åkte vi ner till Hollywood för att göra turistiga saker som att titta på alla stjärnor och testa om vi hade lika stora händer som exempelvis Johnny Depp.
En annan dag var vi på Universal Studios och skrek av förtjusning i galna karuseller. Träffade kändisar som Svampbob och blev totalt vettskrämda i deras spökhus.
Efter en middag fick vi in ett torn av sockervadd tillsammans med notan. Vi blev förvirrade och trodde att det blivit något missförstånd, men efter en titt runtomkring insåg vi att alla andra bord också hade ett blått moln och insåg att det ingick i hela restaurangbesöket. Hur knäppt? Bara i USA.
Simons historialärare tog oss på basebollmatch och det var kanske det mest amerikanska under hela resan. Vi fick se en home run och åt mat ur basebollhjälmar. Och efteråt såg vi Disneylands fyrverkerier över taken. Väldigt fint.
Några kvällar spenderade vi i Santa Monica, där åt vi churros och tittade på solnedgången ifrån piren.
Resan avslutades med pompa och ståt när vi firade pappas födelsedag (som passande nog var fars dag i USA). Vi åt denna fiffiga tårta (pappa härmade alltid kakmonstret när vi var små) som faktiskt var mycket godare än vad den såg ut. Ett bra avslut på en väldigt fin resa.
en liten parantes
Om några timmar lämnar jag Los Angeles och kliver på ett plan mot Bangkok. Där ska jag möta upp Love och André för att äventyra i några veckor till. Om allt går vägen ska vi se Burma. Förhoppningsvis ses vi då och då, men om inte så hörs vi igen om tre veckor. Hejdå!
enorma träd och snöiga berg
Jag tänkte att vi kunde titta lite på hur en dag förra veckan såg ut här på andra sidan Atlanten.
Vi gav oss iväg innan dimman hade försvunnit från bergen. Vårt mål för dagen var Seqoia National Park och enorma träd.
Vi åkte förbi fruktodlingar och små, veckiga berg.
Och efter fyra timmar var vi äntligen framme.
Där fanns det små björnvarningar överallt.
Och fina små vattenfall vid vägkanten (här såg vi också en skallerorm som vilade på en gren, men jag vågade mig inte fram för att ta kort).
När vi kommit upp på berget omgavs vi plötsligt av träd som aldrig tog slut och skogen luktade precis som svensk sommarskog (bäst).
Obligatorisk turistbild vid ett träd. Helt galet. Observera Björn (kusinversionen, inte en sådan med päls) som gömmer sig bakom stenen, så söt.
Björn med bisarrt stora kottar.
Och en lite mindre som fick följa med mig hem som minne.
Vi gick genom ett träd vars insida var som ett litet hus.
Och skymtade snöiga berg bakom grantopparna.
Efter 6 timmar bland skogslukt och jordekorrar var vi trötta och det var dags att säga hejdå och åka hem igen. Så fin dag.
Vi gav oss iväg innan dimman hade försvunnit från bergen. Vårt mål för dagen var Seqoia National Park och enorma träd.
Vi åkte förbi fruktodlingar och små, veckiga berg.
Och efter fyra timmar var vi äntligen framme.
Där fanns det små björnvarningar överallt.
Och fina små vattenfall vid vägkanten (här såg vi också en skallerorm som vilade på en gren, men jag vågade mig inte fram för att ta kort).
När vi kommit upp på berget omgavs vi plötsligt av träd som aldrig tog slut och skogen luktade precis som svensk sommarskog (bäst).
Obligatorisk turistbild vid ett träd. Helt galet. Observera Björn (kusinversionen, inte en sådan med päls) som gömmer sig bakom stenen, så söt.
Björn med bisarrt stora kottar.
Och en lite mindre som fick följa med mig hem som minne.
Vi gick genom ett träd vars insida var som ett litet hus.
Och skymtade snöiga berg bakom grantopparna.
Efter 6 timmar bland skogslukt och jordekorrar var vi trötta och det var dags att säga hejdå och åka hem igen. Så fin dag.
kanske det svåraste med att befinna sig på andra sidan jorden
Trots att det stundvis har varit väldigt jobbigt och otryggt under resan (hej läskiga taxifärder och upplirkade hotellrum), så har hemlängtan inte hållt i sig längre än några dagar åt gången. Det har funnits alldeles för mycket att se och uppleva, då hinns det inte med helt enkelt. Men någonting som jag inte har kommit undan är hur mycket jag saknar djuren. Speciellt Edgar. Honom saknar jag ohälsosamt mycket. Sådär så att man får lite ont i magen och nästan går av på mitten. Jag saknar hur han väcker mig supertidigt varje morgon genom att trycka sin blöta nos mot min haka, hur han gnager mig på stortån varje gång han vill ha mat och att jag kan krama honom precis hur hårt som helst utan att han protesterar det minsta. Finafina katten.
Kratie
Som ni vet blev vi både sjuka och bestulna i Phnom Pehn och vi ville bara åka hemhemhem. Men efter att vi vilat upp oss med glass och disneyfilmer på hotellrummet i några dagar kände vi oss redo att åka vidare. Vi hamnade i en liten stad i norra Kambodja som heter Kratie, där badade vi i Mekong tillsammans med glada barn som skvätte vatten och plockade musslor.
Vi åkte båt och spanade på sötvattensdelfinerna som bor i floden. Helt vindstilla och delfiner överallt. Galet bra.
Och cyklade omkring i de små byarna längs med floden, där är husen fallfärdiga och trädgårdarna fyllda av bananplantor. Korna blockerar vägen, hönsen är överallt och alla är glada och skrattar och vinkar. Vi träffade några pojkar som sprang efter oss och bestämde sig för att åka med oss en bit på vägen. Så himla fina.
kaninön
Utanför Kep i Kambodja finns det en liten ö som heter Rabbit Island. Vi bestämde oss för att åka dit och sova en natt i hyddor och bada i havet. Första dagen stormade det ordentligt, vinden vek palmerna på mitten och vi kapsejsade nästan med båten, men andra dagen var det helt galet fint väder. Knäppa sydostasien. Vi sprang barfota genom djungeln, jagade bort enorma spindlar från toaletten, åt felstavad mat och fick nya hundvänner. Väldigt bra.
Lopburi
När vi åkte mot Kambodja fick vi höra av några andra resande om Lopburi, en stad i Thailand som är invaderad av apor. Och apor i alla former är ju välkommet, så vi bestämde oss för att åka dit på vägen tillbaka till Bangkok.
Det här mötte oss när vi steg av tåget. Apor. Apor överallt. Så knäppt.
Det här mötte oss när vi steg av tåget. Apor. Apor överallt. Så knäppt.
Vi fick besök av små fina som satt och spanade i fönstret om dagarna, men lydiga som vi är lämnade vi dem på rätt sida myggnätet.
När vi gick ut på gatorna blev vi attackerade av apor som ville ha mat och blev bestulna på en chipspåse. Stadsborna sprang runt med pinnar och varsin slangbella för att hålla aporna på avstånd.
Och takåsarna utanför vårt rum kryllade av nyfikna apor som kom och kikade in genom gallret till balkongen. Så fina och så mänskliga. Om ni någon gång åker till Thailand måste ni åka dit, bara fyra timmar från Bangkok med buss, och peta på lite apor. Världens mest bisarra och finaste upplevelse.
inte bara i text
Igår landade jag i Los Angeles! Här ska jag och min familj semestra i två veckor och heja på min hockeyspelande lillebror när han tar studenten, hur bra som helst. Detta betyder också att jag har tillgång till dator igen! För att fira få ni se lite elefanter!
Lite såhär såg det ut när vi red på elefanter i Laos. Hur galet som helst och kanske det mest fantastiska någonsin. Så himla fina djur.
