lördag söndag i Oxford
En kvart innan fredag blev till lördag anlände jag till Oxford. Christ Church (där Love galet nog bor) var lika vackert som vanligt.
Vi har promenerat på Oxfords gator, och jag kunde än en gång konstatera att det en helt galet fin stad. Kanske ännu lite finare i sommarvärme och med utslagna träd.
Vi har pluggfikat på en uteservering i solen. Jag började läsa i en bok som jag fick av Love i födelsedagspresent (tillsammans med ett superfint fågelhalsband), som är en samling med knäppa case studies som neurologen Oliver Sacks har stött på, och blev helt knäpp på hjärnan igen och igen. Har velat läsa den i en halv evighet ungefär, så himla bra!
Jag har tittat på när Love blir porträtterad av duktiga Ksenia.
Vi har köpt munkar och smugit in på andra colleges än Christ Church och haft bänkpicknick med det här som utsikt.
Vi har varit på museum och hittat ett fönster med arga fiskar.
Och tagit en promenad vid floden på kvällen. Vi blev attackerade av en flock med små ankungar som trodde att vi hade mat med oss och tittade på när roddlagen tränade. Hur fint som helst. Bästa, bästa Oxford.
när man fyller år
Kan man testa en ny restaurang och äta världens största portion med galet god nudelsoppa.
Kan man äta så mycket att man måste strosa runt på gatorna för att smälta maten så att man får plats med efterrätt. Lyssna på åskan över havet och bli helt knäpp på hur vackert Edinburgh är.
Kan man fira lite extra genom att gå till Patisserie Valerie och äta bakelser stora som höghus.
Och om man har tur kan man se en regnbåge över Arthur's Seat innan man hoppar på bussen hem, där man blir överraskad med ännu en tårta och sång, bli så mätt att man inte kan röra sig en meter och titta på film med sina finaste personer hela kvällen. Bäst.
hejdå lägenheten, och hej hej Oxford
Vår utsikt från köksfönstret under vår sista middag tillsammans i lägenheten, ganska magiskt.
Oj, det blev visst några dagar av radiotystnad. Jag behövde komma ikapp livet lite, och då hamnade bloggen lite i skymundan. I fredags låste jag mitt rum i lägenhet D33 för sista gången. Den senaste veckan har varit ett maraton i hejdån, en efter en har vi kramats om och sagt hejdå vi ses om några veckor och månader. Hjälpts åt att bära flyttkartonger och städat som galningar. Jag kan inte riktigt förstå att det första året redan är över, hur tusan gick det så fort? Nästa gång jag kommer tillbaka till Edinburgh får vi nycklarna till vår nya lägenhet, kan inte vänta.
I fredags sa vi hejdå en sista gång, innan jag och Fatou hoppade på en buss ner till Oxford. Tretton timmar senare välkomnade Love och Rabea oss på busshållsplatsen. Här ska vi vara tills vi flyger hem igen på varsitt håll, och jag ska passa på att peta på Love innan han åker till Gaza (läskigt). Hur fint som helst.
det bästa äventyret
Jag fick verkligen världens finaste present när jag fyllde år, blev så glad och överraskad att jag nästan började gråta där bland bakverken på Patisserie Valerie.
Den här! Ända sedan jag flyttade hit till Edinburgh har jag fått höra att jag liknar Alice i Underlandet, ett tag var folk i klassen så förvirrade att några trodde att jag hette Alice på riktigt. Knäppt, men fint då Alice i Underlandet är kanske det bästa äventyret någonsin. Och så går mina vänner och gör om det till mitt alldeles egna! Hur fint?
Om man öppnar första sidan får man en lista på alla karaktärer. Alla bra personer finns med och rollerna är så klart tillsatta efter verkliga karaktärsdrag.
Och längst bak hade de skrivit små födelsedagshälsningar. Det är så fint, för allas personlighet lyser igenom i bara några få meningar. Bästa, bästa. <3
Och hörrni, tack för alla gratulationer jag fick från er! Ni är ju alldeles för fina. Puss!
blommor och sagoträd
I måndags tog jag, Fatou och Chantel bussen till den botaniska trädgården! Det måste ni ju få se, så här kommer en liten bildkavalkad.
Obligatorisk bild vid överblommade rhododendron.
Vart vi än gick såg vi ett hav av blommor. Så bra!
Det var så klart helt galet vackert, och eftersom regnet öst ner hela morgonen hade vi nästan hela trädgården för oss själva. Himla fint.
Bra växt.
Men sedan drog ovädret in över oss igen och vi flydde in i växthuset.
Där fanns en liten regnskog och kameran immade igen.
Vi blev helt flabbergasted (bra ord!) och gick mest och gapade hela tiden.
Och ibland var vi tvungna att känna lite också.
Här stod vi och ooh:ade över näckrosbladen och tittade på fiskarna en lång stund. Så, så fint!
I trädet som denna blomman satt på klättrade en ekorre! Och lite senare såg vi ett fågelbo också, med ungar och allt! Fick dock ingen bra bild pga 30mm objektiv.
Ananas måste ju ändå vara den bästa frukten, i alla fall när den ser ut så här.
Hej, lilla kaktusen.
Galet fint.
Efter fyra timmars kringstrosande hittade vi en bänk i solen och avslutade dagen med att äta galet goda cupcakes som vi köpt på Bibi's innan. Bästa sättet att spendera en måndag!
om sexism och facebooks censur
Den senaste tiden har jag blivit så himla nedslagen och ledsen av män(skligheten). Inom loppet av en vecka har jag fått utstå fler sexistiska kommentarer och handlingar än jag kan räkna på fingrarna. Jag har gått hem från utekvällar med en klump i bröstet och gråtit i telefonen. Bett ett gäng med okända killar dra åt helvete för att de fällde kränkande kommentarer om min kropp. Tvekat över om jag faktiskt ska ta på mig min finaste kjol, bara för att jag inte vet om jag orkar bli skriken efter på gatan. Blivit arg på mig själv, för att man ska ju faktiskt inte låta den andra sidan vinna, man ska stå på sig och slå tillbaka. Men likt förbannat träffat en idiot som, mitt på dagen, på en gata full av människor, helt skamlöst kan skrika "shake that ass, baby" till mig, samtidigt som han går hotfullt mot mig. Utan att någon ens lyfter ett ögonbryn.
Jag är så förbannad över att jag ska behöva slingra mig bort från trevande händer på dansgolvet. Jag är så outgrundligt trött på att jag ska behöva välja bort kläder bara för att jag inte ska känna mig smutsig efter främmande mäns kommentarer. Jag är fullständigt rasande över att jag måste ha ett överfallslarm i fickan för att känna mig säker om kvällarna. Och jag blir så ledsen över att jag alltid, alltid ska känna mig hotad när jag går förbi ett grabbigt killgäng för jag vet att hur jag än beter mig kommer de att vissla och yla efter mig, begära äganderätt på min kropp och nedvärdera mig.
Och varför? För att jag är kvinna. För att jag råkade födas med två x-kromosomer i stället för xy. Det är för mig helt ofattbart.
Män måste sluta tro att de har rätten att bestämma över kvinnors kroppar, annars kommer det sexuella våldet och våldtäkter aldrig få ett slut. Men det kommer inte hända om företag som American Apparel får framställa kvinnor som sexobjekt. Och det kommer aldrig hända så länge vi matas med bilden av att kvinnor enbart existerar för männens tillfredställelse. Och aldrig i livet när facebook censurerar 33 anledningar till varför feminism behövs. Feminism står för lika rättigheter och förutsättningar för ALLA. Och varför i hela friden ska detta censureras?
Sprid ordet och fortsätt kämpa, för så här kan vi för tusan inte ha det.
Update: det ser minsann ut som att Facebook hävt censuren, tack och lov.
tjugotvå
Idag är det ingen vanlig dag, för det är nämligen min födelsedag! Hela tjugotvå år fyller jag, som min pappa informerade mig om när hela familjen ringde och väckte mig kl 06.13 idag ("Nu är du tjugotvå år och åtta minuter prick!"). Hittills har jag hunnit fira med skönsång över skype x 2, lite korridorsdans, hårda kramar och ett hav av såpbubblor i min säng. Nu fortsätter firadet med restaurangbesök och bakelser! Superfint!
söndagseftermiddag
Igår begav vi oss in mot centrum för att äta indiskt och köpa varm choklad. På vägen in såg vi världens sötaste unge med en pall i handen.
Vi navigerade oss genom smala gränder.
Och kom till slut fram till In Dehli. Där stuvade vi in oss i ett hörn, åt världens godaste Dhaal Curry och vilade bort paltkoman i kuddhavet. Jag och Fatou försökte lära de andra att säga R nere i halsen (sådär på äkta småländskt vis), men utan resultat.
När vi var på väg ner mot Princes Street igen började det hällregna och vi tog skydd inne i the National Museum. "Let's take a family photo, I can be the evil step father and you'll be my children" sa Rebecca. Vi skrattade tills vi grät när vi såg bilderna. Bästa, knäppaste personerna. <3
När det slutat regna begav vi oss upp till takterrassen, för Chantel och Rebecca hade aldrig varit där förut. Vi speedturistade eftersom de skulle stänga snart och vakten viftade med en walkie talkie och såg bestämd ut.
Nere vid Princes Street Gardens hade alla träden slagit ut och tulpanerna svajade i vinden.
Vi petade lite på kläderna inne på Topshop och köpte vit varm choklad (gott).
Klättrade över staket.
Luktade lite på blommorna.
Och pausade i en liten park innan vi åkte hem och bäddade ner oss i soffan, åt popcorn och tittade på film. Så fin söndag!
söndagsmorgon
Idag blev jag jättestressad när jag vaknade och klockan redan visade tio i åtta, det tog några sekunder innan jag förstod att jag faktiskt inte behöver röra mig ur fläcken. Efter flera veckors maraton-plugg så är det så knäppt och ovant att inte ha några måsten längre, fast väldigt skönt såklart. När jag sedan gick ut i köket fick jag en liten överraskning när Chantel och Clara låg och sov på soffan (pga platsbrist och trasigt element), så för att inte väcka dem med mitt frukoststök så gick jag ner till havet i stället. I början sken solen, men efter tjugo minuter drog mörka åskmoln in, det är verkligen aprilväder året runt här i Edinburgh. Jag köpte frukost på Lidl och satte mig på en bänk vid hamnen och pratade med snälla tanter, klappade tjocka hundar som också ville smaka och bara andades för ett slag. Väldigt fint.JAA!
Idag hade jag mitt sista prov. Lite såhär kändes världen innan dess. Och nej, jag har inte varit med i någon jättehemsk olycka, plåstrena är där för att skydda mot skavsår när jag skriver uppsats i två timmar.
Och lite såhär känns det just nu!! SOMMARLOV, äntligen!
Det ska jag och min nya klänning fira med tårta och dans. Puss!
när sommaren kom till Skottland
Soldis, ett vindstilla hav, körsbärsblom och tjugotre grader celsius. Fantastiskt bra.
prickig skjorta och en tisdag i siffror
Idag kompenserar jag ett trött huvud med prickig skjorta och rosett, pluggar och så som vanligt. Slutspurten nu ju.
En tisdag i siffror:
1 blå tå.
1.5 liter milkshake.
2 hundvalpar.
3 dagar kvar tills sommarlovet.
7 timmar plugg.
19 grader i skuggan.
400 meter strandpromenad.
Och ca 1000 flygödlor i magen pga provnervositet kombinerat med snart-är-det-slut-pepp.
p.s. har tittat på denna hela dagen idag och skrattat tills jag gråtit, tror det är ett tecken på att jag har blivit galen på riktigt.
jag saknar
- att springa över gårdsplanen så snabbt som gummistövlarna tillåter, tränga ihop alla syskonen på köksbänken trots att vi växte ifrån den för flera år sedan, och dricka saft under tiden farmor berättar historier och farfar sörplar kaffe.
- att vakna tidigt alldeles bredvid, krypa ännu närmre tills varenda millimeter av mig rör vid honom, och bara andas tillsammans i morgonljuset
- att komma hem från en timslång ridtur i snöstorm, lirka upp remmarna på tränset med stelfrusna fingrar och sedan värma sig tillsammans i en sadelkammare som luktar tungt av läder och hö.
-att sitta i varsin ände av soffan, med benen uppkastade på ryggstödet och planera livet med listor tills klockan slår alldeles för mycket och någon somnar mitt i en mening.
- att stå ihopträngd på världens minsta scen med blå röda gröna lampor bländandes och spela klarinett tills man får träningsvärk i fingrarna och revbenen ömmar.
- och sekunderna innan man går på scen när kroppen är uppochner av adrenalin och knäna känns som kolsyra, och man undrar hur man någonsin ska kunna få ton i instrumentet när man inte ens kan andas normalt.
- att cykla snabbt snabbt på sliriga grusvägar och sjunga hej hej monika för full hals och skratta så att man nästan välter.
- extravaganta bänkpicknickar vid sjökanten tills solen går ner.
- att köra bil mitt i natten, på labyrintgator och tomma vägar som inte leder någonstans och prata om allt som känns.
- tryggheten som fanns där djupt inne i bröstkorgen, och som pulserade tyst i takt med hjärtat, innan verkligheten hann ikapp och jag förstod att ingenting varar för evigt.
- att sitta på pakethållaren och känna vinden mot kinden, balanserande på en gitarr och två matkassar, känna suget i magen i nedförsbackarna. Släppa taget och blunda.
- att ha skogen precis utanför ytterdörren, stor och tyst och trygg.
- att klättra högst upp i äppelträdet, luta sig mot den knotiga stammen och förlora sig berättelser som känns i hela kroppen. Gömma sig i lövverket när enstaka bilar kör förbi och låtsas att man är någon annan för en stund.
(klicka på bilderna för källa)
småplock
Pluggar, äter och sover. Det är ungefär mitt liv just nu. 6 dagar kvar innan sommarlov. Här är i vilket fall några bilder som fastnat på minneskortet sedan sist:
Jag har köpt ett nytt halsband (och varit trött, vilket bilden illustrerar ganska bra)! Det är så jag hanterar pluggtider, jag konsumerar. "Fjädrar! Löv!" sa bästa Jenny när jag visade henne i webcamen, jag tänker mer kometsvans. Det ligger tungt och tryggt på bröstet och vi stortrivs tillsammans redan.
Vi har firat Fatous födelsedag med glasstårta, sång på tre olika språk och vattenkrig.
Jag har pausat med jordgubbar i sängen efter ett 5 timmars pluggpass. Mycket bra.
Och åkt på utflykt till the Royal Botanic Garden för picknick. Förundrats av mäktiga träd, luktat på blommorna och rensat hjärnan. SÅ himla fint. Och gratis. Ni måste verkligen gå dit om ni är i Edinburgh (dagens tips!).
ett bloggporträtt och tre favoriter
Hej fina! Idag har jag haft mitt första prov (det gick superbra!), firat födelsedag och flängt runt överallt. Är verkligen helt slut (eller jiggered, som man säger här i Skottland) och planerar spendera resten av kvällen med att äta choklad och sova. Under tiden kan ni titta in hos Beata och läsa en liten intervju med mig (här!), där jag bland annat pratar om hur det var att flytta utomlands.
Och eftersom ni är så himla fina, så bjuder jag på ni mina bästa youtube-klipp just nu:
Sötaste, nördigaste ungen.
Skrattade så jag grät, hela grejen är bara ett enda stort frågetecken.
Och pingviner utan balans. Himla fina.
