Vänner!! Har så mycket att visa och berätta att jag inte vet var jag ska börja. Malawi är verkligen helt fantastiskt! Jag trivs så himla bra här!!
Jag bor tillsammans med en tjej som heter Lynn hos en av lärarna på skolan. Han heter George och tar hand om oss, lagar mat och blir orolig om vi inte är hemma innan solen går ner.
Här är skolan där jag och Lynn jobbar. Vi har årskurs 6 och 7, de är så fina och vill verkligen lära sig. Jag trivs förvånansvärt bra i lärarrollen, även om det var lite nervöst första dagen. Kanske det roligaste jag gjort, helt galet.
Här hänger alla lärare på rasterna när det är "för kallt" för att sitta ute. De är helt förbluffade över att jag är 23 år och ogift, första dagarna fick jag 3 frierier, halvt på skoj och halvt på riktigt. Så bisarrt.
När det är varmare (dvs stekhett) sitter vi i skuggan av ett stort träd och tittar på hur barnen leker på avstånd.
Här är huset där jag bor, och George fixar satelliten på taket inför fotbollen. Han är den enda i byn som har el, så hela byn sitter i hans vardagsrum om kvällarna för att titta på matcher och ladda sina mobiler.
Jag vaknar klockan 5 varje morgon av grannens tupp, lagom till att jag orkat masa mig ur min varma sovsäck har himlen färgats rosa.
Vägen till skolan är kantad av dimmiga berg och jag tappar andan om och om igen av hur vackert det är.
Och en Malawi selfie en morgon när jag väntar på att håret ska torka.
Helgerna spenderar jag tillsammans med ett gäng helt fantastiska människor. Förstår inte att vi bara känt varandra i två veckor, känns som flera år minst. Livet är ett konstant skrattanfall tillsammans med dem. Vi stuvar in oss i en pytteliten buss och studsar fram på vägarna.
Förra helgen var vi på Kande Beach vid Lake Malawi. Det var så jäkla vackert, vi såg fullmånen gå upp i horisonten, låg på stranden om kvällarna och tittade på hur Vintergatan bredde ut sig ovanför oss. Och om dagarna spelade vi volleyboll och somnade i solen. Bäst.
Och just nu befinner jag mig här. Detta är utsikten från den lilla stugan där vi bor. Ja, ni ser ju. Så otroligt vackert.
Idag var vi ute på sjön, spanade på örnar och njöt av att glida fram på det stilla vattnet. Vi förtöjde vid en strand där vi möttes av barn med svältmagar. Som ett slag i ansiktet. Jag orkar inte hur orättvist livet är. Men det är ju därför vi är här, för att hjälpa.
Hoppas ni har det allra bäst, och förhoppningsvis kan vi höras snart igen! Puss!
åh så fint att höra från dig! vilken resa, vilka upplevelser! ser fram emot att få höra mycket mycket mer.