era bästa bilder, pt I
Här kommer det första gänget med era bästa bilder och åh, detta är så fint!! Log stort för mig själv när jag satte ihop inlägget, ni alltså, så himla bra.
Hilda: Det är ju svinsvårt att välja ut en bild som är bäst, vad innebär det ens när något är bäst? Så efter en tids grubblande kände jag fuck it, denna bilden är bra.
Den är tagen på festivalen som ägde rum på Knarrholmen för två år sedan. Min favoritfestival. Jag skulle fota för Festivalrykten. Jag hade ingen packning med mig förutom kläderna på min kropp och ägde väl sisådär 13 spänn. Hade inte sovit på två dygn och det var lika längesedan som fått i mig mat.
Trots misären var jag full och glad när bilden togs, det var under Nordpolens spelning. Personen på bilden stod mitt i publiken och bara iakttog, hen stack ut från den glada och dansande folkmassan.
Jag tror att det är just därför som den är en av mina favoriter. Kontrasterna mellan publikens känslor och hur jag nånstans hamnade emellan berörde mig.
Tyckte den här kommentaren var fin så jag postar den också:
Du Hilda som kommenterat här: den bild du valde ut platsar på alla världens fotografiutställningar. Ett konstverk av stora mått! Var bara tvungen att kommentera och säga det. Helt otroligt bra!
Du Hilda som kommenterat här: den bild du valde ut platsar på alla världens fotografiutställningar. Ett konstverk av stora mått! Var bara tvungen att kommentera och säga det. Helt otroligt bra!
Jennifer: Det är ju så himlans himlans svårt med att välja ut en bästa bild of all time. Men den här representerar nog min bästa bild 2014 i alla fall. Det är inte bilden bara som avgör detta utan min och min fina pojkväns lilla tripp till stockholm som vi tog i våras i hopp om att få se the one and only Banksy. Vi var så förväntansfulla och hade en så fin dag där. Bilden är tagen där det i tidningarna stod att man skulle vänta vid en viss tidpunkt och den fina pojken med fjällrävenväskan är min! Jag la även in en överlappande bild av blommor jag fotade ungefär samtidigt för att försöka återskapa den där drömmiga känslan som vi hade hela dagen.
Hille: Min favorit är nog denna som jag tog med min analoga kamera, uppifrån kabinbanan vi åkte med från Hongkong över till Lantau island. Tycker den känns så himla magisk och rogivande på något sätt, med personen som vandrar där nere och försvinner in i dimman som ligger över ön. Den gör mig också väldans sugen på att resa iväg och backpacka igen!
Madeleine: jag fotade för Festivalrykten på Popaganda i somras och iom det även mina första dikesfotograferingar. jag var sjukt nervös innan allt satte igång men sedan när jag gick in i dikena så bara försvann det helt. antagligen för att jag känner mig som mest levande och trygg när jag fotar konserter. och detta uppdrag blev det roligaste jag upplevt i hela mitt liv. men åter till bilden. jag skulle fota brittiska Kindness som jag hade noll koll på och några bekanta hade sagt att jag nog skulle gilla honom. när en fotar konserter ska det ju för uppgiftens skull inte spela någon roll vad en vet om artisten, men jag är en sådan himla musiknörd. och wow. denna bild tycker jag visar vad det absolut bästa med konsertfotografering är för MIG. att fånga känslor, ett golden moment och i bästa fall kontakt med publik. det var sådan himla obeskrivlig ömsesidig kärlek mellan Adam och publiken. i solnedgången en augustikväll på Eriksdalsbadet.
Hanna: en av mina favoritbilder är den här som jag tog för några år sedan. Vet inte riktigt vad det är med den som gör det, men när jag tittar på den känner jag mig som hemma.
Saga: min bästa bild är den här, inte för att den är fantastiskt snygg i någon annans ögon utanför att jag minns den dagen alla dom ögonblicken och hela den helgen som det finaste i världen + så är dem tre personerna på den bilden mina absoluta favoriter xx
Eva: Min bästa bild är egentligen urusel. Jag har tagit betydligt bättre bilder - men, det är liksom den visuella känslan som säger mig mycket.
Mitt barnbarn dansar på skrivbordet, ner på golvet sitter en man med sin hund (jag var singel i tolv år när han och jag totades ihop av min dotter) och hunden är kelen och busig, svärsonen kan skymtas i ena hörnet av bilden - han sitter med minstingen i famnen.
Det är en fin kväll med tänd brasa, saft, kaffe, irish coffe, god mat och mycket kärlek i luften.
Mitt barnbarn dansar på skrivbordet, ner på golvet sitter en man med sin hund (jag var singel i tolv år när han och jag totades ihop av min dotter) och hunden är kelen och busig, svärsonen kan skymtas i ena hörnet av bilden - han sitter med minstingen i famnen.
Det är en fin kväll med tänd brasa, saft, kaffe, irish coffe, god mat och mycket kärlek i luften.
Sandra: Älskar den här bilden lite extra. Den föreställer min pappa som sedan i februari bor i Finland och som jag saknar honom jättemycket. Den här bilden tog jag när vi tröttnade på att flyttstäda i vintras.
Camilla: Åh, så himla svårt. Vilken som är min bästa bild varierar beroende på dag och humör.. Men en som alltid hänger kvar ändå måste vara den här. Fotade för fyra år sen nästan precis på dagen, på en skola i en liten ort i Ghana. Lunchen till minst ett hundratal ungdomar håller på att förberedas, utomhus, av några få personer. Jag är fortfarande lika nyfiken på kvinnan till högers ansiktsuuttryck, vad tänker hon? Älskar färgerna. Och den påminner mig om några av de bästa veckorna i mitt liv, vilket inte precis får mig att gilla den mindre!
Vicky: men hallå, så svårt!! finns ju inget sånt som en bästa bild egentligen ju. den här gillar jag: jag bodde ju i södra frankrike ett år och allt var bara vackert vackert vackert. den här bilden summerar liksom upp den känslan lite. riverasolen, bergen och tystnaden.
Maja: skulle säga att det här är min bästa bild + i kanten för att mina favoritpersoner, min pappa och min bror är personerna på bilden och att vi är på min bästa plats, bland berg.
A: Av det jag orkade gå igenom fick det bli denna som är min bästa bild. En fågel som flugit in i min pojkväns fönster och dött. Ingen orginell bild egentligen, har sett samma koncept tusen gånger tidigare men tycker att det är fint och vemodigt. Bilden blev en av hundra finalister i Metro Photo Challenge 2012 (tror att det var 2012) och det blev jag väldigt stolt över.
Frida: Det här är mitt äldsta syskonbarn. Astrid heter hon och hon är så rolig och slug. Bilden är min favorit eftersom vi är på vår familjs stuga och det är så tydligt att det är sommar. Det är roligt att hennes somrar på vissa sätt liknar mina, trots att de bor i ett annat land än jag och lever ett annat liv än jag gjorde när jag var i hennes ålder.
Amanda: Det här är en bild som är en del av mitt slutarbete som handlar om trauma. Bilden är gjord i blandteknik var jag dubbelexponerat min akvarellmålning med mitt fotografi. Jag tror att jag aldrig kommit närmare ett självporträtt.
Ida: Detta är nog min bästa bild för iår, men det var väldigt svårt att välja. Att jag just hamnade på denna bild beror på att min kusin som är modell på bilden verkligen poserar med putläpparna och de kisande ögonen, fast han tänker nog inte på det själv. Han är 6 år och har världens finaste blondaste krulligaste hår och han blir superfin på bilder. Denna bild gör mig även väldigt glad helt enkelt!
satt och mimade wow wow wow på exakt alla bilder. magiska hela bunten