Vilket härligt ställe! Kan nog aldrig sluta fascineras av tidvatten och hur det verkligen MÄRKS i bland annat då Storbritannien. Så himla häftigt hur man kan behöva gå på höga pirar ibland för att senare samma dag kunna gå på havsbottnen!? Fint och häftigt.
Och havsbrus och vänskapsskratt, det råder vl bot på den värsta pluggångesten, kan jag tänka. Ser klassiskt höstigt ut, därtill!
Jennifer, om du hade en aning om hur din kommentar gladde mig. Så personlig, och du... Jag har nog förstått det, om Love, om sättet du skriver om honom i bloggen. Och sanningen är att jag nog aldrig förstått det så bra som nu, när jag själv sitter lite i samma båt (på tal om hamnar och sådant också). Att ha någon det bara inte är rätt tid med, just nu, men fortfarande tryggheten i den personens existens, obeskrivlig kärlek men, oundvikligen, en gnutta rädsla att inte alls ska bli som man har tänkt. Livet. Tack igen för att du tog dig tiden att skriva lite djupare. Det rör mig. :)
Du har livskvalitét hela tiden du:) Härligt!
alltså till och med en ful strand är en vacker strand där hos dig ju. <3
Hallå jag dör vad fint! Och hunden, SÅ söt!
Alltså HUNDEN. Den räddade min dag! Så söt och rolig.
Fina bilder!