Jennifer Stroud

De senaste dagarna har min verklighetsförankring varit nästintill obefintlig. Kanske är det därför jag inte kikat in här på ett tag. Det är svårt att plocka ut de relevanta beståndsdelarna som behövs för att komponera ett blogginlägg när allt saknar substans, eller snarare när varje sekund känns väsentlig. När allt väger lika mycket. Eller lite. Beroende på hur en väljer att se det.

 

En annan anledning till min frånvaro är också att jag inte knäppt en endaste bild med min canon. I stället har jag låtit ögonblick fastna på näthinnan för att sparas organiskt i stället för digitalt - hans käkben i det dunkla morgonljuset som sipprar in genom de tunga gardinerna, skuggmönstret av stationstaket som vilar på perrongen i ett par sekunder innan solen går i moln igen, folktomma gator tidigt en tisdagsmorgon. De senaste månaderna har en slags hunger efter att skapa planterats i maggropen för att växa sig starkare för varje dag; de senaste veckorna har den rasat i hela kroppen. Så jag har tagit ett steg tillbaka, funderat på varför jag faktiskt fotograferar, på vad jag vill göra härnäst, på vilken riktning jag ska ta. Magkänslan sa åt mig att ta en paus från det digitala för ett slag, så i stället har jag laddat min analoga kamera med svartvit film och återupptäcker nu vardagen genom dess dammiga sökare. Eftersom den, pga brist på tid och ork (eller snarare motivation), har fått samla damm sedan jag köpte den på en marknad i Ukraina för ett par år sedan, vet jag inte ens om den fungerar. Jag hoppas den gör det. Om den gör det lovar jag att visa er när den första rullen är framkallad.

 

Annars har jag en vecka kvar i Edinburgh innan jag åker mot Sverige där jag ska klappa katter och fylla lungorna med skogsluft, hänga med saknade vänner och äta mammas mat. Under ett möte tidigare i veckan gav min lärare mig stränga order om att vila ordentligt nu under sommaren så jag inte rusar rakt in i en vägg under mitt fjärde (och sista) år. Jag väljer att ta hans ord väldigt bokstavligt och spenderar dagarna mestadels i sängen; läsandes, skrattandes, pratandes, tittandes, skrivandes. Det är ett väldigt fint liv, och precis vad jag behöver just nu. 

 

Hur har ni det? Är sommaren snäll mot er?