höstsöndag
När jag knåpade ihop Oktober-inlägget bestämde jag mig för att en dag i den botaniska trädgården var det enda rätta, asap. Igår var det dags! Såhär höstigt var det där.
Hade den här gulliga personen som sällskap.
Och alltså, naturen = bästa medicinen mot en stressad själ.
Vi satte oss under det höstigaste trädet vi kunde hitta och dukade upp fika: mandariner, kaffe och chokladkaka som Clara bakat till oss (eller ok, till hennes pojkväns födelsedag, men vi fick det som blev över!).
"I want to stay here forever" sa Fatou, och alltså, kunde inte hålla med mer.
Vi satt mitt i en korsning av två stigar, vilket betydde att folk gick förbi oss hela tiden. Men precis som att vi gjorde något förbjudet och weird var det ingen som tittade rakt på oss, utan sneglade försiktigt när de trodde att vi inte såg. Fatou utbrast "they can't see us! look, they really can't see us! we're invisible, we've become one with nature, yaas". Skrattade tills jag grät.
Helt plötsligt sa Fatou "hold my coffee I need to take a picture of you just sitting there!" jag förstod inte varför förrän jag såg bilden. Ser ut som ett lyckligt litet barn ju!
En ekorre sprang förbi och kollade om vi hade något ätbart, vi kastade till den en liten smula chokladkaka men nepp, det dög visst inte.
En styck världsbra person.
Så när vi började frysa gick vi vidare. Förbi det här trädet med de bästa kottarna.
Upp på kullen där staden skymtar mellan buskaget.
Och så stoppade vi varsitt löv i fickan och åkte hem igen.
Så fina bilder :} Gillar verkligen hösten!