septembersuckar
Sedan sist har jag:
Letat masterprogram och druckit kardemummakaffe med den bästa utsikten. Ser ni Calton Hill långt där borta förresten?
Tagit den första promenaden med frasiga löv under kängorna och sett trädtopparna skifta i höstens alla färger.
Vaknat till en rosa värld och ätit frukost med tända ljus.
Och igår styrde jag och Otto stegen till National Gallery of Modern Art. På vägen dit passerade vi genom det här drömmiga.
Dock gjorde vi upptäckten att vi redan hade sett den mesta konsten (är det då en räknas som stammisar?), så istället hängde vi på gräsmattan utanför och blundade mot solen.
Vi har båda en liten livskris just nu, då framtiden präglas av ovisshet och nuet av en aldrig sinande workload, så Nathan Coley's ord kändes lite extra passande.
Och så avslutade vi den lilla utflykten med att köpa lunch på Pret som vi åt i solen, utbredda på det kortkorta gräset i Princes Street Gardens.
åh vad är carlton hill och vad ska jag titta efter!??! :))))