ni berättar
Idag är det måndag. Det regnar och jag måste maratonplugga, och då behövs det lite vardagsmagi tänker jag. Så här är ett knippe av allt det fina ni berättade för mig härom veckan:
- Träffade killen som behandlade mig som skit i tre år och sa ALLT jag någonsin velat säga men aldrig vågat. Kände mig så jävla stolt & stark efteråt. Hade nog kunnat lyfta en bil.
- Jag rensade min frys för att jag bakat tekakor och de fick inte plats med alla lussebullar jag bakade i juletid. Lade lussebullarna i en kasse och gav till en fattig kvinna i stan. Det kändes bra i magen!
- Min bästa vän har börjat träffa en av min killes bästa kompisar. Och hon säger att det pirrar! Det har aldrig pirrat för henne innan. Så himla fint! är så glad för hennes skull!
- Undulater har rund tunga. Och de älskar saker som glittrar, typ klockor, smycken- allt bling-bling. Man kan dressera dem till att snatta sådant. Det är lite komiskt.
- Igår innan jag gick och la mig började jag må dåligt, skrev det i ett sms till min kille som fortfarande jobbade. När han kom hem sprang han rakt in i sovrummet, väckte mig och frågade hur jag mådde <3 min drömkille alltså.
- Jobbar på dagis som vikarie, och igår var det en liten flicka där som höll mig i handen och satt i min knä hela eftermiddagen. när jag skulle gå ville hennes minibarnhand inte släppa min och så sa hon "du är min allra bästa fröken". trodde hjärtat skulle brista för hon såg så ärlig ut och hade så runda kinder.
- Våran skoltidning har släppts och det är så fint att äntligen stå där med tidningen i handen och få vara STOLT över att det står "Text: Josefin Lindberg".
- Igår blev jag friskförklarad från min anorexi, det känns så fruktansvärt bra, för det är något jag kämpat för i flera år och nu har jag en hel hög med lyckliga bubblor i magen!
- När pojken man tycker om sådär extra mycket säger tar ens hand och och man blir så himla lycklig och pirrig i magen. När man tar mod till sig och säger att man tycker att han är den finaste och bästa.
- Igår när jag jobbade sprang en liten pojke på typ 5 år fram och sa att ha tyckte jag var vacker. Hans kompis frågade lite retande om han ville gifta sig med mig och då svarade han "ja, kanske!" och sen gav han mig (eller mina ben för att han inte nådde högre upp) världens starkaste kram.
- Jag tror jag börjar bli kär.
- Det fina i att ha en mamma som lyssnar på ens eviga tjat om grisar, som styrker en över håret när man rullar ihop sig till en liten boll av koncentrerad tentaångest och som gör en stor mugg kakao kl 22.30.
- At mormor har sendt en stavmikser i posten fordi hun hadde to og vet at jeg elsker å lage smoothie og suppe.
- Att min flickvän började gråta för att jag bröt ihop över min låtsasfarfars bortgång. Jag måste ha hittat den finaste, som blir så pass berörd av någon annans sorg. Tragifint helt enkelt.
- Den där lilla känslan om att allting kommer ordna sig, även fast det stundvis känns som att ingenting är värt att kämpa för eftersom att det inte kommer bli som jag planerat. Men det kanske blir något annat?
(Ni är ju bara för fina, puss på er!)
så fint!