svar på kommentarer.
Först och fråmst, hur är det att bo i studentrum? Alltså, rent praktiskt typ. Hela vetenskapen kring det är väldigt förvirrande tycker jag och jag önskar att jag kunde ställa mer konkreta frågor kring det men har ju så pass lite kunskap så jag vet inte riktigt var jag ska börja, haha.
Sen vet jag att du var i Glasgow nyss, vilket är där min absoluta drömskola ligger men jag har fått intrycket av att det är en väldigt kall och hård (och nästan arg) stad, den verkar liksom inte alls som Edinburgh. För även om skola är prio ett så känns det ju lite som att jag inte vill plugga i en stad som jag inte trivs i.
Och sen sist så undrar jag hur QMU är som skola. Har i och för sig siktat in mig på en mer praktiskt utbildning där (costume construction/design), ifall jag inte kommer in på skolan i Glasgow så det är ju lite svårt för dig att säga hur undervisningen är, men skolan i stort borde ju vara samma princip tänker jag. Nu blev det väldigt mycket text märker jag, men ja... Förlåt, hahaha. (kan passa på att säga att du har den finaste bloggen någonsin, brukar inte läsa bloggar men har följt din hur länge som helst, blir så himla glad av den<3)
Tack för en superhärlig blogg. Jag undrar om du har svar på en fråga angående studier i Skottland. Som jag förstått det är ett av kraven för att få utb gratis att man ej påbörjat universitetsstudier i Sverige ännu. Vet du om det gäller enbart program eller även kruser i Sverige? Jag ska läsa en kurs nu i vår på GU och vill inte sumpa mina chanser att läsa gratis i Skottland i framtiden. Sååå tacksam för svar.
Allt gott!
Vendi
Hej Jennifer!
Jag har en fråga till dig :) Du har tidigare berättat du var sjuk i anorexi (eller någon annan ätstörning?) när du var i tonåren. Och jag undrar hur du blev frisk? Gick du i behandling? och åt efter matschema?
För du verkar ha så himla bra inställning till mat idag. Äter både nyttigt, lite fika och godis ibland. Du inspirerar verkligen!!
Kramar från en som kämpar för att kunna äta normalt igen :)
Jag kom verkligen inte överrens med min psykolog på BUP över huvud taget, hon lyssnade mer på vad mina föräldrar sa än på mig, och viftade bara bort det jag sa om mitt mående och hur jag kände. Så jag fick tyvärr ingen hjälp från BUP alls. Men när jag insåg att jag var sjuk och att jag faktiskt inte kunde fortsätta som jag gjorde, så bestämde jag mig för att bli frisk och tvingade mig i mat. Jag slängde mina veckorevyn och lovade mig själv att jag aldrig skulle gå i närheten av tidningshyllan igen (tacka gudarna för att jag inte hade instagram på den tiden, för FY FASEN för alla "hälsosamma" instagramkonton med träningstips och "nyttiga" recept, det är gift för själen). Jag slutade även springa och försökte lära mig att kontrollera min ångest på andra sätt. Jag tror också att det hjälpte att jag flyttade till Växjö i och med gymnasiet ungefär i samma veva, då fick jag miljöombyte och kunde komma bort från allt det jobbiga.
Nu såhär i efterhand tror jag dock att mitt beslut att klara allt på egen hand gjorde att jag fick kämpa mer och lida längre än vad jag behövde, och jag kan ibland önska att jag hade stått på mig och begärt om att få byta psykolog. Så ni som läser detta och kämpar med samma problem, försök hitta en psykolog/kurator/whatever som lyssnar på dig och som kan anpassa sig efter dina behov. Du är värd all hjälp du kan få <3 Och så tycker jag att du ska läsa vad Michaela har skrivit om att vara frisk från en ätstörning, där länkar hon både tips och delar med sig av väldigt vettiga tankar. Puss och pepp! <3
Hej! Jag & en vän planerar att göra en tågluff på ungefär 3 veckor genom Storbritannien i sommar, och tänkte kolla om du har några tips kanske på städer vi inte får missa eller aktiviteter eller bästa tiden att åka eller så? TACK för svar, det här är min favvoblogg,kramar
Åh, men hur fin är inte du? <3 Och jag är tyvärr inte så jätteberest när det kommer till Storbritannien i stort, har mest hängt här i Edinburgh och i Oxford, och så lite i London. Men jag har hört att York ska vara en toppenfin stad! Annars kanske någon av er läsare har lite koll på vad en borde göra?
Hon pluggar foto på fotofagskolen! Jag hade nog inte heller tänkt på Trondheim som en stad "en flyttar till", vilket är lite synd för det är ett fantastiskt mysig ställe. :)
Kan du inte dela med dig av tipsen mot vardagssexism? :)
Jo, så klart!! Jag ska bara hinna med att fixa ihop dem på ett snyggt och pedagogiskt sätt! Kanske måste jag skjuta upp det till efter den 1 Maj då jag går på sommarlov (?!?). Men liten uppdatering: vi har startat en grupp på QMU som ska hålla i workshops i hur en avvärjer vardagssexism på bästa sätt, så om du bor i Edinburgh; kom kom kom!
Hej-och-hå-fin-blogg-osv-blablah. Jag respekterar såklart ditt privatliv men min nyfikenhet tar över: VEM ÄR HÅNGEL-PERSONEN?? Arghgh det här BOKSTAVLIGT DÖDAR MIG!!
Hehe, förlåt för att jag är så hemlighetsfull, förstår ju att ni är nyfikna. Men det är lite läskigt att outa det här när fortfarande är nytt, vill ju inte jinxa något. Men jag kan ge er några ledtrådar: vi träffades när jag köpte filmjölk (här borde ju Edinburgh-svenskar ändå reagera lite), han pluggar politik & historia och är så himla söt när han kämpar med sin svenska grammatik.
Åh vad ledsen jag blir över att läsa om din dåliga samtalskontakt. Jag har inga erfarenheter av ätstörningar personligen men känner många som har och jobbar själv som socionom så vet hur otroligt viktigt det är med sådant. Tur att du har klarat dig fint och mår bättre nu. <3 Och till alla andra i samma situation vill jag uppmana att söka hjälp, fast det kanske känns asjobbigt och byta samtalsperson om den inte är bra. U can do it!!!