livstecken
Hej vänner!
Anledningen till att det har ekat tomt här inne den senaste veckan stavas: L I V E T. För fy fasen vilken vecka jag har haft, har liksom knappt haft tid att andas, och när jag väl har gjort det har jag prioriterat bort bloggisen (och t ex hånglat med en snygg pojkvän, frukostskypat, eller tittat på film). Så kan det bli ibland, och det är helt okej.
Tack för all input på mina språkfunderingar! Vissa av er lyfte åsikten att min blogg-identitet antagligen kommer förändras om jag byter till engelska, och vet ni? Jag tror faktiskt det är det som är kärnan till ’problemet'; att jag faktiskt inte känner mig som mig själv på svenska längre. Det känns helt enkelt som att jag fejkar personen som jag är här inne, eller kanske inte fejkar, men tar på mig en roll som brukade passa perfekt, men som nu skaver och sitter åt för hårt på vissa ställen.
Så: på måndag kommer jag börja skriva på engelska, det känns som att det är rätt steg att ta, och som om det faktiskt kommer göra bloggandet till en mer naturlig grej igen.
Hoppas ni har en fin lördag med betydligt mindre plugg än min. Puss <3
Så spännande det där med språk och identitet :) jag har skiftat så mycket pga född i England, flyttade till Sverige, började på ib, började på uni i Sverige. Mina olika engelska/Svenska identiteter ba avlöser varandra hela tiden. Och när jag är den ena saknar jag den andra. Nu låter det som om jag har nån dissociativ personlighet - riktigt så är det ju inte. Men språk och person hänger ihop så tätt.